116
Den 1 Juli kom en beskickning af bönder i en båt till wårt fartyg, för att öfwerlemna till mig en ansökan. De tillhörde en sekt, som kallas Upadajuschtschi, af verbet upadaju (jag faller ofwanpå något), till följe af en underlig sed, som iakttages bland dem, när en karl will tillkännagifwa, att han will lefwa tillsammans med en qwinna. Bröder och systrar kunna i denna sekt lefwa tillsammans som man och hustru, och de wilja icke weta af någon presterlig wälsignelse wid afslutandet af sin förening, utan finna sin ofwananförda ceremoni tillräcklig. Då nu ryska poperna och andra andlige motsätta sig dylika oskick, wände de sig till mig, som de antogo för en hög rysk embetsman, för att erhålla råd och bistånd. Men jag hänwisade dem till den omnämde öfwerste Maslow, hwilken af kejsaren war utsänd för att emottaga allmogens klagomål öfwer embetsmännens utsugningar och förtryck, och hwilken wäntades till Turuchansk. Ju mindre upplyst ett folk är, ju mer är det böjdt för sektwäsende. Det behöfwes blott att en någorlunda munwig, halfförryckt swärmare, eller till och med bedragare, framträder med en aldrig så enfaldig tolkning af ett bibelspråk, för att han skall finna anhängare, isynnerhet om denna nya troslära smickrar folkets lustar. Det hjelper icke att man gör detsamma uppmärksamt på dess orimlighet och oförnuft. ”Öfwer religionens mysterier,” swaras det, ”får man icke grubbla; förnuftet skall fångas och ihjälslås.” Med sådana grundsatser finnes det ingen så stor galenskap, hwartill man ju icke kan förfalla. Derföre uppstå och trifwas sekter i allmänhet bland den okunniga allmogen: såsom i Ryssland Upadajuschtschi och Storieveri; i England Puritaner; i Frankrike Socialister; i Amerika Mormoner; i Swerge läsare och i Norge Haugianare, samt på sednaste tiden bland lapparne swärmare, som försöka att skaffa sig anhängare förmedelst mord och brand.
På denna resa led jag mycket af sömnlöshet, som förorsakades dels af den starka wärmen, dels af de tallösa myggswärmar, hwaraf wi ständigt woro beswärade. Ingen, som ej sjelf har besökt sådana trakter, kan göra sig en föreställning om hwilken förskräcklig landsplåga dessa insekter äro. När man gick på strandbrädden, och isynnerhet om man wågade närma sig en liten buskskog på något afstånd från flodbrädden, blef man omgifwen af en så tät swärm, att man tyckte sig gå i en tjock dimma eller rök, och myggen med andedrägten inträngde i näsborrarna eller munnen. Wid en sådan liten utflykt höll jag en gång på att nästan qwäfwas af dessa plågoandar, och måste
