Den här sidan har korrekturlästs
161

från Sarepta, fingo wi den underrättelsen, att den kortaste och westligare wägen, som jag beslutat taga, wore alldeles ofarbar för så tunga åkdon, till följe af den djupa snön; wi måste derföre bestämma oss för att följa wägen längs Wolga till staden Saratow, hwarigenom wi kommo i tillfälle att göra bekantskap med de tyska nybyggena i närheten af denna flod. Norr om staden Kamyschin wid Wolga färdas man nämligen längs denna stod genom 103 tyska kolonier, som blifwit anlagda på 1760-talet. Wi kunde der, med full tillförsigt att blifwa förstådda, tilltala hwarje bonde eller bondpiga på tyska, och erhålla swar, ehuru swaret ibland war litet wanskligt att förstå, då kolonisterna äro sachsiska, bäjerska och elsassiska bönder, hwilka, isynnerhet de sistnämda, tala en ful plattysk munart; och då de nu redan woro i andra eller tredje slägtledet bosatta här, så hade språket helt säkert icke förbättrats under deras beröring med sin ryska omgifning. Emellertid hålla de fast wid sitt modersmål.

Bland dessa tyska kolonier äro somliga katolska, andra lutherska, andra åter reformerta. Deras hus äro nättare byggda och renligare än ryssarnes, likasom lefnadssättet är alldeles olika dessas. Äfwen ansigtsdragen äro wackrare och fullkomligt europeiska; men de kläda sig helt och hållet på ryskt wis.

Från staden Saratow, der wi (den 9 Mars) lemnade Wolga, för att taga kosan mot nordwest, blef wägen oupphörligt sämre, i det den af de ändlösa fororna war så uppfylld af gröppen, att wi endast kunde köra steg för steg, och först den 19 Mars, således efter 5 dagars mödosam resa, framkommo till den 19 mil från Saratow belägna guvernementsstaden Pensa, der wi läto af en tysk smed iståndsätta wåra af det swåra wäglaget illa medfarna wagnar. Efter att här hafwa hwilat ut ett par dagar fortsattes resan till Moskwa, dit wi anlände efter många utståndna beswärligheter, och der wi helsade på wåra bekanta från wårt föregående wistande derstädes.

Winterföret hade nu gått upp, och för att komma till Petersburg måste wi nu åter sätta wåra wagnar på hjul, och efter att under färden hafwa utstått åtskilliga widrigheter ankommo wi midnatten den 9 April till kejsarstaden. Jag återfann här alla bekanta från min föregående härwaro, samt gjorde äfwen några nyare bekantskaper, och då några af dessa yttrade, att jag borde anhålla om audiens hos kejsaren, för att tacka honom för det beskydd och den hjelp jag under resan genom hans stater i så rikt mått åtnjutit, nämde jag detta för swensk-norska ministern baron Palmstjerna, som swarade, att detta wore