Den här sidan har korrekturlästs
75

klar, kölden war måttlig och nejden blef allt pittoreskare, liksom marken mera backig och skogrik, allt eftersom wi närmade oss Krasnojarsk, hwilket namn härledes af krasno röd och jarr en brant flodbädd, emedan staden werkligen ligger på en brant, rödaktig strandsluttning af floden Jenisei.

Wi ankommo till Krasnojarsk den 21 Januari. Sedan wi erhållit husrum och spisat middag, samt slutat wåra observationer, kom ett bud från hans excellens guvernören, med anhållan att wi måtte göra honom ett besök, hwarpå jag swarade, att wi följande dagens förmiddag skulle hafwa den äran och göra wår uppwaktning. Detta skedde äfwen, och wi funno i guvernören Alexander Petrowitsch Stepanow en munter, godlynt man af omkring 47 år, hwilken inbjöd oss till middag alla dagar under wårt wistande i Krasnojarsk. Hans arbetsrum innehöll ett mineralie-kabinett; i hans skåp och på hans hyllor fann man kopparstick och teckningar af folkstammar och naturföremål, böcker och de märkwärdigaste antiqviteter. Han hade också ett agathsliperi, der wi fingo slipade ett par agathkoppar åt wåra magnetnålar, som wi ej kunnat erhålla i Kristiania. Med ett ord, i hans hus fann man sig omgifwen af wetenskap, konst och natur. Hwem skulle wäl wäntat, att finna sådant i östra Sibirien i den obetydliga staden Krasnojarsk, hwilken först en 5—6 år före wår ankomst blifwit sätet för en guvernör? Staden hade också tillwäxt betydligt på denna korta tidrymd, och hade blifwit mycket förskönad genom den nitiske guvernörens bemödanden. Han wisade oss en karta, innehållande planen till en betydlig utwidgning af staden, med jembreda gator, många wackra offentliga anläggningar, trädgårdar, stenhus, o. s. w., som blifwit gillad med kejsar Nikolai egenhändiga underskrift. Efter denna plan blifwer den den wackraste stad i Sibirien; ty naturen är gynnsam och konsten understöder den.

En afton, då jag nyss slutat mina astronomiska observationer och ännu stod på gården med mina instrumenter, kom Stepanow med en af sina sekreterare, en tysk, för att besöka oss. Han satt i wårt rum och rökte en pipa tobak på godt studentmaner, samt war mycket munter och språksam. Derefter gingo wi ned på gården, der jag i teleskopet wisade honom Saturnus med sin ring, månen och det stora stjerntöcknet i Orion, m. m ., hwilket allt mycket roade honom. Wi gingo derpå åter upp i rummet, der han drack en toddy, och blef qwar till klockan 10 under åtskilligt muntert samspråk. Han berättade oss, att han hade 10 barn, hwilka alla han hade skickat till Ryssland; twå söner