Sida:Ringaren i Notre-Dame 1979.djvu/35

Den här sidan har korrekturlästs

av svart sammet, prydda med tjocka guldsnören; präktiga flamländska typer med värdiga och stränga uppsyner av det slag, som Rembrandt låter blicka så självmedvetna och allvarliga från den mörka tavelduken.

Det gavs dock ett undantag. Det var ett fint, intelligent ansikte, ett slags blandning av apa och diplomat, som kardinalen gick tre steg till mötes och hälsade med en djup bugning och som dock endast uppgav sig vara Willem Rym, rådman och pensionär i staden Gent.

Få människor visste då, vem denne Willem Rym var — ett sällsynt snille, som under revolutionstider med glans skulle ha svingat sig upp till maktens tinnar men som på 1400-talet såg sin verksamhet reducerad till att intrigera i skymundan och arbeta som sappör, såsom hertigen av Saint-Simon säger. För övrigt blev han vederbörligen uppskattad av Europas förste sappör, ty han samarbetade med Ludvig XI och hjälpte denne med utförandet av många av hans hemliga planer.

Allt detta var emellertid något alldeles obekant för den folkmassa, som blev mycket förvånad över den artighet, som kardinalen visade den oansenlige flamländske rådmannen.

Fjärde kapitlet
MÄSTER JAKOB COPPENOLE

Medan rådspensionären i Gent och hans eminens växlade en bugning och några ord med sänkta röster, kom en högväxt, bredaxlad man med brett ansikte fram för att stiga upp på estraden efter Willem Rym — man hade kunnat säga en bulldogg bredvid en räv. Hans filtmössa och skinntröja verkade som en smutsfläck bland all denna sammet och siden. Dörrvakten, som tog honom för något slags stalldräng, hejdade honom.

— Hör på, min vän, här kommer man inte fram.

Mannen i skinntröjan knuffade honom tillbaka.

— Vad vill den där idioten mig? frågade han med så hög röst, att hela salens uppmärksamhet riktades på detta sällsamma samtal. Ser du inte, att jag är en av dem?

— Ert namn? frågade dörrvakten.

— Jakob Coppenole.

— Era titlar?

— Strumpvävare med skylten ”Tre Strumpeband” i Gent.

Dörrvakten studsade. Att anmäla rådmän och borgmästare kunde ju gå an, men en strumpvävare det var för mycket. Kardinalen satt som på

31