Sida:Ringaren i Notre-Dame 1979.djvu/41

Den här sidan har korrekturlästs

pjäsen. Gringoire såg ingenting annat än profiler.

Med vilken bitterhet såg han inte hela sin byggnad av ära och ryktbarhet som skal ramla bit för bit! Och att tänka sig, att detta folk varit nära att göra uppror mot fogden av idel otålighet att få höra hans verk! Nu när man hade det framför sig, brydde man sig inte om det. Denna samma föreställning, som hade börjats på grund av ett så enhälligt yrkande! O, folkgunst med din ständiga ebb och flod! Att tänka sig att man hade varit nära däran att hänga fogdens knektar! Vad hade han inte velat ge för att ännu befinna sig mitt uppe i denna smekmånad!

Dörrvaktens brutala monolog upphörde dock till sist. Alla hade anlänt, och Gringoire drog ett andetag av lättnad. Aktörerna fortsatte modigt. Men då föll det sig så, att mäster Coppenole, strumpvävaren, plötsligt reste sig upp och att Gringoire mitt i den allmänna uppmärksamheten hörde honom hålla detta avskyvärda tal:

— Herrar borgare och gode män i Paris! Jag vet vid Guds kors inte vad vi har här att göra. Jag ser visserligen på träställningen i hörnet där borta människor som ser ut, som om de ville slåss. Jag vet inte om det är vad ni kallar ett mysteriespel, men det är inte roligt. De bara grälar och det blir ingenting mer. Sedan en kvarts timme tillbaka väntar jag på att första slaget skall falla. Ingenting kommer. De är fega som endast överöser varandra med förolämpningar. Ni borde skaffa hit slagskämpar från London eller Rotterdam, då skulle ni få se knytnävsslag, som man kunde höra nere på torget. Men de där väcker ens medömkan. De borde åtminstone bjuda oss på en morisk dans eller något annat upptåg! De där är inte vad man hade lovat mig. Man hade lovat mig en narrfest med val av påve. Vi har också vår narrpåve i Gent och vid Guds kors därvidlag står vi inte efter någon. Men vet ni, hur vi gör det? Man samlar ihop en massa patrask liksom här. Sedan går var och en i sin tur fram och sticker ut huvudet genom ett hål och gör en grimas åt de andra. Den, som gör den fulaste grimasen, väljes till påve. Det är allt; det är mycket roligt. Vill ni, att vi skall välja en påve, såsom det göres i mitt hemland? Det blir alltid mindre enformigt än att höra på de där pratmakarna. Om de vill göra sina grimaser i luckan, så får de göra det. Vad säger ni, herrar borgare? Det finns här en tillräckligt ful samling galgfåglar av båda könen, för att man skulle kunna få sig ett flamländskt skratt.

Gringoire hade velat svara. Men häpnad, vrede, förtrytelse berövade honom målföret. För övrigt blev den populäre strumpvävarens förslag mottaget med en sådan entusiasm av dessa borgare, som kände sig smickrade av att bli kallade gode män, att allt motstånd hade varit gagnlöst. Det fanns ingenting annat för honom att göra än att följa med strömmen. Gringoire dolde ansiktet i händerna, ty han var inte nog lycklig att liksom Agamemnon ha en mantel att dölja huvudet under.