av varje slag, så känner vi oss manade att fråga, vad det blivit av det vackra lilla tornet, som stödde sig på korsvalvets genomsnittspunkt och lika djärvt som dess kamrat, (det ävenledes förstörda) tornet till Sainte-Chapelle, liksom sköt in i himmelen? En arkitekt av den goda smaken amputerade det (år 1787) och trodde sig kunna täcka över såret med detta stora blyplåster, som liknar locket på en gryta.
På så sätt behandlades överallt och i all synnerhet i Frankrike, medeltidens underbara konst. På dess ruiner kan man urskilja de tre olika slags stympningar, som skadat dem mer eller mindre; först och främst tiden, som frätt här och var och vars rost i synnerhet angripit ytan; vidare de politiska och religiösa revolutionerna, som av naturen blinda och ursinniga, kastat sig över dem i raseri och slitit sönder deras rika dräkt av skulpturer och annat, krossat rosettfönstren, sönderslagit deras halsband av arabesker och småfigurer och nedstörtat bildstoderna, antingen för en mitras eller en kronas skull, och slutligen de alltmera groteska och dumma moderiktningarna inom arkitekturen, som följt tätt efter varandra sedan renässansen och som med nödvändighet medfört denna konstarts dekadens. Dessa moderiktningar har åstadkommit mera skada än revolutionerna.
Andra kapitlet
PARIS I FÅGELPERSPEKTIV
Vi har i föregående kapitel gjort en antydan om den skönhet, som Notre-Damekyrkan ägde under 1400-talet och som den nu för tiden saknar, men vi har förbigått det förnämsta, nämligen den utsikt över Paris, som man då hade från dess höga torn.
Efter att länge ha trevat sig uppför den mörka spiraltrappa, som går inom tornens tjocka murar, och slutligen alldeles oväntat kommit ut på en av de två höga plattformarna, översvämmade av dagsljus och luft, var det i sanning en vacker tavla, som på en gång upprullades för ens ögon från alla sidor, ett egenartat skådespel, om vilket de av våra läsare, som haft den goda turen att se en hel gotisk stad, fullständig och homogen, exempelvis Nürnberg i Bayern, Vittorio i Spanien, med lätthet kan göra sig en föreställning.
Som bekant är Paris fött på la Cités gamla ö, som har formen av en vagga. Denna ös strand var dess första vall, Seine dess första vallgrav. Paris var i flera århundraden en stad med två broar, den ena i norr, den
