Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/44

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
39

en fullständig beskrifning öfver Guadeloupe, som han anser vara en af Vestindiens perlor. Öfverstelöjtnant Bagge insamlade underrättelser om S. Vincent, emedan svenska kronprinsen sagt, att engelska kronan vore villig afstå denna ö. Sedan det på Barthelemy blifvit kändt, att England i Mars 1813 öfverlemnat Guadeloupe till Sveriges konungahus, tolkar Bagge i ett bref till Vetterstedt Barthelemyboarnes glädje deröfver. “De agreabla underrättelserna om Guadeloupes öfverlemnande till Sverige hafva beredt öns invånare en obeskriflig fägnad“, säger han. Men denna anledning till glädje, som för Barthelemys handelsidkande invånare genom föreningen med en större och på produkter rikare ö öppnade vyer till en vidsträcktare rörelse, skulle snart bortfalla, ty genom Pariserfreden 1814 afträddes Guadeloupe till Frankrike.

I ofvannämda bref påminner ock Bagge Vetterstedt derom, att han fått löfte att blifva utnämd till Stackelbergs efterträdare. Men det tyckes hafva varit Bagges lott att ständigt blifva gäckad i sina förväntningar att på Barthelemy erhålla guvernörstiteln. Stackelberg ordar nu ej mer om, att han önskar afsked, utan blir lugnt qvar på sin post till 1816.

Oenigheten mellan embetsmännen var ett kräftsår, som vanligtvis frätte på styrelsens kraft och anseende under det svenska väldets dagar och äfven spred sitt gift öfver det Stackelbergska regimentet. I bref till Vetterstedt klagar Stackelberg bittert öfver justitiarien Ollongren. Denne vore “själen i alla intriger och motigheter“, hvarmed Stackelberg hade att kämpa.

1814 var det år, som inbragte Sverige största behållningen från Barthelemy. Också äro guvernörens rapporter merendels torra sifferuppgifter öfver de alltmer växande inkomsterna. I Majrapporten påpekar Stackelberg, att under de senaste åtta månaderna handeln betydligt tilltagit, och tullinkomsterna ökats[1]. Kolonins

  1. Barthelemysamlingen (8 tomen).