Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/51

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
46

undersökning och afvaktade med otålighet Rosensvärds ankomst till ön.

Rosensvärd anlände den 5 Augusti 1816 till Barthelemy, men mottog först den 10 styrelsen[1]. Hans treåriga guvernörskap blef en enda jeremiad. Han hade mottagit uppdraget att blifva öns styresman, emedan han på detta sätt hoppades kunna ordna sina derangerade affärer, men denna hans förväntning tyckes ej hafva krönts med framgång, och han såg allt i dystra färger. Nog torde många förhållanden på Barthelemy hafva lemnat åtskilligt öfrigt att önska, men så var ock Rosensvärd en målare, som förstod att göra sina taflor svarta. I sin första rapport klagar han öfver det klena utrymmet i guvernementshuset. Han och hans familj — Rosensvärd var gift och hade tagit hustru och barn med sig till Barthelemy — voro deri lika instängda som i det engelska fartyg, hvarmed de anländt till ön. Sjelf vore han efter resan mycket matt och sjuk och, ehuru han fått ett hälft års lön i förskott, i fullkomlig afsaknad af pengar. “En piaster derute är mindre i sitt värde till varorna och våra behofver än 1 Rdr riksgälds i Stockholm.“ Han ber derför om ett helt års lön i förskott under påstående att en guvernör vore “olycklig“, om han ej hade riklig tillgång på pengar. Derute kunde man knappast få låna en summa, och räntan vore gräsligt hög — 40, 60, ja ända till 100 %.

I sammanhang med omnämnandet af Stackelbergs afresa från ön säger Rosensvärd, att denne synes hafva varit en god styresman för kolonin, hvarför han ock åtnjutit invånarnes aktning och kärlek. Man måste öfverse med yttringarne af hans häftiga lynne och betänka, att han haft att kämpa med en mycket obefogad opposition från underordnade embetsmäns sida.

Enligt Rosensvärds åsigt låg ej orsaken till handelns af tynande och stagnationen i rörelsen deruti, att

  1. Barthelemysamlingen (4 tomen).