Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/89

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

84

densamma, hade alltsedan 1833 fordrats årliga tillskott af kongl. majestäts enskilda medel[1]. Härtill hade åtgått rätt betydliga summor. Men nu förestode flera nybyggnader och reparationer på ön, och man kunde antaga, att det årliga underhållet skulle gå till ungefär 1300 pund, hvilket blefve för drygt för kongl. majestäts enskilda tillgånger. Men som man ej kunde lemna kolonin vind för våg, föreslogs att svenska staten åter skulle införlifva densamma med sig, helst som det ej vore blott med afseende på koloniers afkastning, som dessa egde värde, och det här för en relativt ringa allmän uppoffring erbjöde sig tillfälle till förvärfvande af mången enskild erfarenhet och vinst på företag, som häraf kunde blifva en frukt.

Denna kongl. majestäts proposition blef af riksdagen bifallen, och det blef sedan riksdagens sak att medelst lämpligt understöd hålla den lilla kolonin uppe. Statskontoret öppnade nu för Barthelemys guvernement kredit i London[2] (först för 800 pund, sedermera 1000 och 1200 pund, allt per år). Kolonialdepartementet upphörde att fungera, och Barthelemy stod hädanefter under finansdepartementets vård och uppsigt. Styrelsens på Barthelemy rapporter ställas från 1846 års början till chefen för detta departement.

Till kolonins embets- och tjenstemän utgingo vid denna tid följande löner[3]:

Sp. daler.
Till
guvernören  
årligt anslag till möbler
2500
300 2800
justitiarien 1000
guvernementssekreteraren 400
konseljnotarie- och notarie-publicibefattningen förvaltas af justitiarien för sportlerna
batteriofficern 448
Transport 4648
  1. Redan förut hade dock tillskott lemnats.
  2. Decemberrapporten 1845.
  3. Barthelemysamlingen (15 tomen).