Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/97

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

92

genomgående reparationer af de offentliga byggnaderna nu voro alldeles nödvändiga.

Kolonins behållna inkomster gingo under perioden 1845—1862 årligen i medeltal till 4920 sp. daler, under det förvaltningsomkostnaderna belöpte sig till 10282 sp. daler årligen[1].

Ananasodlingen började nu i sin ordning gifva vika för bomullsplanteringen[2]. Det var inbördes kriget i Amerika, som gaf bomullsodlarne ny vind i seglen. Bomullsprisen sprungo hastigt upp. 1865 gaf ett bakslag. De under de föregående åren städse växande bomullsprisen hade framkallat öfverspekulation. Barthelemys köpmän hade för högt pris uppköpt icke blott öns egen bomull, utan äfven angränsande öars. Men så inträffade ett häftigt prisfall i afsättningsorten, Norra Amerika. Det betalades 14 eller 15 af hvad lasten kostade. På en enda last hade förlusten gått till 10000 sp. daler[3]. Dock exporterades äfven under följande år ganska mycket bomull (1866 utskeppades till Norra Amerika 5604 lb, till England 120579 lb)[4].

Friherre Leyonhufvud blef 1863 batteriofficer, hvilken plats han skötte till 1865, då kapten Molander blef hans efterträdare. Doktor Middleship, som alltsedan 1856 varit guvernements- och garnisonsläkare i kolonien, dog 1864, och med. licentiat T. von Goës förordnades 1865 att bestrida denna befattning. Auktionsmästaren G. Ekerman, som beklädt denna post sedan 1840 och gjort det på ett utmärkt sätt, och seniorn bland kolonins embets- och tjenstemän, B. A. Ridderhjerta, afledo båda 1865[5].

Det var klent bestäldt med undervisningen på Barthelemy. Tidtals förekommo, som blifvit påpekadt, skolföretag af privat natur. Senast hade 3

  1. Krigskomisarien Obitz’ revisionsberättelse.
  2. Februarirapporten 1862.
  3. Julirapporten 1865.
  4. Barthelemysamlingen (19 tomen).
  5. Barthelemysamlingen (19 tomen).