Den här sidan har korrekturlästs
13

ALLMÄN MOTIVERING.


Kap. 1. Inledning.


Det fritidsutredningen anförtrodda uppdraget består i att verkställa utredning och avgiva förslag rörande underlättande och tryggande av möjligheterna för den icke jordägande befolkningen att idka friluftsliv m. m. Bland de spörsmål, vilka ingå i det vidlyftiga problemkomplex, som sålunda gjorts till föremål för kommitténs arbete, har statsrådet och chefen för socialdepartementet i sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 28 maj 1937 såsom särskilt betydelsefulla framhållit frågan om tillhandahållande i erforderlig utsträckning av markområden, lämpade att utgöra tillflyktsorter under fritiden för städernas och de tättbebyggda samhällenas befolkning, samt frågan om bebyggelsen i de områden, som äro lämpade för uppehåll under fritiden.

Nämnda båda frågor synas stå till varandra i ett delvis mycket nära samband. För att ett markområde skall vara lämpligt såsom tillflyktsort under fritiden, framför allt om där skall bedrivas friluftsliv i egentlig mening, bör det tydligen helst ligga i en trakt med ursprunglig, tilltalande och vederkvickande natur. Denna förutsättning kan uppenbarligen icke anses fylld, om en ohämmad bebyggelse tillåtes utöva sin landskapsförstörande inverkan inom området och dess närmaste omgivningar. Den framträdande plats, som bebyggelsen måste intaga vid behandlingen av hithörande spörsmål, har påpekats redan i den motion (II: 165), som avlämnades till 1936 års riksdag av herr Andersson i Tungelsta och fru Gustafson. Motionärerna anföra sålunda bland annat: "Att samhället här bör träda till synes desto mera påkallat, som det för närvarande pågår en synnerligen omfattande och hastigt framskridande exploatering och styckning av skogsområden belägna i närheten av de större städerna. Förmögna stadsbor lägga beslag på så gott som alla natursköna områden, som gränsa intill hav, sjöar och vattendrag. Miltals från staden bli på detta sätt strandområdena förvandlade till tomter och parker i enskild ägo. Hundratusentals människor, vilka äro bosatta i städerna och de tätbebyggda samhällena bli på detta sätt, trots att de äro bosatta i närheten av hav och sjöar, berövade möjligheter till friluftsbad och friluftsliv inom rimligt avstånd till sin bostadsort."

Sedan åtskilliga år tillbaka har vidare genom talrika artiklar och uppsatser i såväl dagspressen som olika tidskrifter uppmärksamheten fästs på den allt livligare sportstugebebyggelsen och den fara den utgör för större delen av stadsbefolkningens friluftsliv, därigenom att tillträdet till stränderna i allt större utsträckning avstänges. De markinköp i syfte att tillskapa fritidsreservat, som en del städer företagit de sista åren, och de planer å ytterligare