En strandskyddslagstiftning skulle enligt kommitténs mening\fylla en stor folkhygienisk uppgift. men icke i främsta rummet genom att trygga befolkningens tillgång till friluftsbad och alls icke genom att skapa särskilda rekreationsplatser åt allmänheten. Det ena som det andra är enligt kommitténs uppfattning närmast en angelägenhet för kommunerna. Men utöver upprättandet av särskilda replipunkter för friluftslivet är det ett allmänt intresse att inom vårt förnämsta rekreationsområde, stranden, bevara möjligheter till trivsel och sinnesförnyande upplevelse av landskapsskönhet och naturintryck lika väl som till vila och rekreation för kroppen genom att bibehålla naturstranden i den utsträckning så kan ske utan att andra berättigade intressen trädas för nära.
Kap. 3. Möjligheter enligt gällande rätt att förhindra olämplig strandbebyggelse.
I Sverige regleras som bekant – frånsett vissa specialbestämmelser - bebyggelsen genom föreskrifterna i stadsplanelagen den 29 maj 1931 och byggnadsstadgan av den 20 november samma år. Stadsplanelagen och byggnadsstadgan innehålla icke några bestämmelser, som tillkommit med tanke på just de speciella förhållanden, vilka kräva beaktande vid en ändamålsenlig reglering av bebyggelsen vid eller i närheten av stränderna. Vissa föreskrifter angående stadsplan, stomplan och byggnadsplan erbjuda emellertid inom de områden, där dessa institut kunna komma till användning, i viss utsträckning möjligheter för en sådan reglering. För dessa må därför här lämnas en kort redogörelse.
Enligt stadsplanelagen skall för stads ordnande och bebyggande finnas stadsplan. I mån av stadens utveckling skall stadsplan upprättas för område, som ej ingår i redan befintlig stadsplan (1 §). Stadsplan skall utmärka och till gränserna angiva de för olika ändamål avsedda områden, som ingå i planen, däribland – förutom byggnadskvarter, gator och torg m. m. – även parker och andra allmänna platser. Stadsplan skall härutöver innehålla de ytterligare bestämmelser angående områdenas bebyggande eller användande i övrigt, som finnas erforderliga (2 §). Finnes område, som ej ingår i stadsplan, böra planläggas i avseende å grunddragen för dess framtida ordnande och bebyggande, såsom beträffande huvudgator och andra allmänna platser, skall härför erforderlig plan upprättas över området (stomplan). Stomplan skall, om så erfordras, innehålla särskilda bestämmelser angående områdets bebyggande eller användande i övrigt (10 §).
I byggnadsstadgan lämnas närmare föreskrifter om vad som skall iakttagas vid uppgörande av stadsplan och stomplan med tillhörande stadsplanebestämmelser respektive stomplanebestämmelser. Bland dessa föreskrifter må här erinras om stadgandena beträffande stadsplan, att olika delar av staden skola avses för sådana ändamål, vartill de med hänsyn till läge, terräng och andra omständigheter äro bäst lämpade, att parker och andra planteringar skola anordnas i tillräckligt omfång och antal inom stadsplaneområdets olika delar
