Den här sidan har korrekturlästs
117

kronoegendom m. m. Tillämpningsföreskrifter till förordningen ha meddelats i kungl. kungörelse den 6 juni 1929, nr 179.

Enligt förordningen äger domänstyrelsen, när den finner lämpligt, väcka fråga om försäljning av egendom eller dess upplåtande under åborätt eller tomträtt. Beträffande egendom, som är utarrenderad till jordbruk, åligger det styrelsen att i god tid före arrendetidens utgång undersöka, hurvida densamma bör ånyo utarrenderas eller helt eller delvis försäljas eller upplåtas under åbo- eller tomträtt. Styrelsen bör jämväl uppmärksamma, i vad mån å skogsegendomar befintliga odlingsmarker kunna avskiljas och upplåtas till egnahemslägenheter eller åbolägenheter. Finner domänstyrelsen egendom eller del därav böra försäljas eller upplåtas under åborätt eller tomträtt, åligger det styrelsen att föranstalta om värdering av densamma. Till grund för saluvärdets bestämmande bör läggas i orten gängse skäligt pris. Sedan värdering skett, åligger det domänstyrelsen att med eget utlåtande underställa frågan om egendomens försäljning eller upplåtelse under åbo- eller tomträtt Kungl. Maj:ts prövning.

I tillämpningskungörelsen (13 §) stadgas att, innan fråga om försäljning av egendom med skogsmark till avsevärt större omfattning än för egendomen hel eller styckad erfordras anmäles hos Kungl. Maj:t, skall kommun, inom vilken egendomen är belägen, beredas tillfälle att yttra sig, huruvida den önskar förvärva sålunda icke erforderlig skogsmark eller del därav.

Då det bestämts, att fastighet skall säljas eller upplåtas under åborätt eller tomträtt, skall, jämlikt förordningen, i vissa fall hembud ske. Sålunda skall hembund under vissa förutsättningar ske beträffande till jordbruk utarrenderad egendom samt beträffande torp eller annan jordbrukslägenhet, som med kronans begivande brukas för sig och kan frånskiljas utan avsevärt men för huvudgården (9 §). Hembud skall också ske i fråga om på visst sätt bebyggd bostadslägenhet (10 §). Hembud kan slutligen ske till enskild ägare av jordbruk, som för fullständigande av jordbruket vill förvärva kronan tillhörig jord, samt till enskild ägare av bostadslägenhet, som vill omlägga densamma till jordbrukslägenhet (11 §). Antages ej hembud, äger domänstyrelsen avgöra, huruvida egendomen skall utbjudas till salu eller disponeras på annat sätt. Att försäljning med hembud kan ske även i vissa andra fall än de nyss nämnda framgår av den ovan refererade riksdagsskrivelsen år 1932, nr 76. Försäljning utan hembud bör enligt förordningen företrädesvis ske för egnahemsändamål. Egnahemslägenhet skall utbjudas till salu under hand. Erhålles därvid ej antagligt anbud, må lägenheten utbjudas å offentlig auktion till den högstbjudande. Då egendom skall säljas för annat ändamål, bestämmer Kungl. Maj:t, huruvida den skall utbjudas till salu under hand eller å offentlig auktion.

Köpeskillingen för enligt förordningen försåld egendom skall, efter avdrag av kronans utgifter på grund av försäljningen, ingå i statens domäners fond för att användas för inköp av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark ävensom till inlösen av ströängar å kronoparker i Norrland och Dalarna.

Slutligen må omnämnas, att enligt förordningen Kungl. Maj:t må, där