Den här sidan har korrekturlästs
110
Preskription.
5: 15

förmäles i SL 25: 17. För andra brott av ämbetsman i ämbetet är preskriptionstiden tio år, eller, om brottet är belagt med straffarbete på viss tid över åtta år eller med straffarbete på livstid, den längre tid som för sådana fall är stadgad i SL 5: 14.

Enligt 25 kap. SL förekommer endast i ett fall, att brott av ämbetsman i ämbetet är belagt med allenast böter. Detta fall är det i 6 § sista punkten behandlade att ämbetsman för egen vinning mottager sammanskott eller annat då det erbjudes honom såsom av fri vilja. Någon särskild bestämmelse avseende detta fall upptages ej i förslaget utan de mera omfattande bestämmelserna om tjänstemissbruk och tjänstefel ha ansetts vara tillräckliga.

Enligt 25 kap. i förslaget förekommer i vissa fall, att ämbetsbrott är belagt med allenast böter. Detta gäller ringa fall av tjänstemissbruk, tagande av muta eller brott mot tystnadsplikt. Det synes kommittén emellertid icke vara motiverat, att de ifrågavarande brotten skulle preskriberas på kortare tid än vanligt tjänstefel. Kommittén har därför icke bibehållit bestämmelsen om tvåårig preskriptionstid.

För det i 25: 5 i förslaget upptagna brottet tjänstefel, vilket i gällande lag motsvaras av brott som behandlas i SL 25: 17, bör enligt kommitténs mening en femårig preskriptionstid bibehållas. Däremot finner kommittén den i SL 5: 15 stadgade tioåriga preskriptionstiden för andra självständiga ämbetsbrott i allmänhet vara alltför lång. Det synes rimligt, att dessa brott, i den mån det allmänna straff som kan följa å dem icke överstiger två års straffarbete, preskriberas efter fem år såsom beträffande allmänna brott är stadgat i SL 5: 14. Emedan förslaget i motsats till gällande lag intager den ståndpunkten att självständigt ämbetsbrott icke föreligger där gärningen innebär allmänt brott, medför en sådan ändring icke, att gärningar som äro straffbelagda i annan del av strafflagen än 25 kap. skulle i något fall preskriberas tidigare än som följer av SL 5: 14. Kommittén föreslår därför, att i 5: 15 stadgas att tjänstemissbruk av det slag, varom förmäles i 25: 1, tagande av muta, brott mot tystnadsplikt och tjänstefel preskriberas efter fem år. Gärningar, som äro straffbelagda annorstädes än i 25 kap., preskriberas enligt förslaget efter SL 5: 14 även om de föranleda tillämpning av 25: 7 i förslaget. Genom ett särskilt stadgande, hänvisande till 25: 8 i förslaget, sörjes emellertid för att preskriptionstiden icke blir kortare än fem år där ämbetsman genom brott, varom förmäles annorstädes än i 25 kap., åsidosatt sin tjänsteplikt. För grovt tjänstemissbruk gäller preskriptionstid som stadgas i SL 5: 14, d. v. s. i detta fall en tid av tio år.

Enligt SL 5: 15, liksom enligt SL 5: 14, avbrytes preskriptionstiden genom anställande av åtal. I sitt betänkande med förslag till lag om införande av nya rättegångsbalken m. m. (1944: 9 och 10) har emellertid processlagberedningen av hänsyn till nya rättegångsbalkens bestämmelser föreslagit, att den preskriptionsavbrytande åtgärden i stället beskrives såsom åtgärd för beivrande av brottet. Denna ändring har kommittén iakttagit i förevarande paragraf. Innan nya rättegångsbalken träder i kraft, syftar uttrycket dock icke på annan åtgärd än väckande av åtal.