Den här sidan har korrekturlästs
181
Förgripelse mot ämbetsman.
10: 4

tillämpning jämte SL 4 kap. Likaledes bör 4 kap. tillämpas, om en gärning innefattar såväl förgripelse mot ämbetsman som utpressning. Den allmänna bestämmelsen om rättsstridigt tvång i SL 15: 22 bör däremot icke komma till samtidig tillämpning på en förgripelse mot ämbetsman.


5 §.

I SL 25: 5 stadgas straff för den som till ämbetsman lämnar, utlovar eller erbjuder muta eller annan otillbörlig belöning. I samma paragraf upptages även straff i motsvarande omfattning för ämbetsmannen. Den aktiva och den passiva korruptionen behandlas alltså i ett sammanhang bland ämbetsbrotten.

Thyrén (IX s. 212) anför beträffande den aktiva korruptionen, att såvitt man icke anlade synpunkten av delaktighet i ämbetsbrott, d. v. s. i den passiva korruptionen, vilket vår lag icke kunde antagas ha gjort, det syntes riktigast att även i yttre avseende behandla fallet såsom ett självständigt brott mot allmän funktion. Thyrén (IX 4 §) föreslår därför i sitt kapitel om brott mot myndighet en bestämmelse om straff för den som genom beredande av vinning eller genom löfte därom söker förleda allmänt organ till pliktstridighet i utövningen av dess verksamhet. Thyrén (IX s. 223) har alltså, i överensstämmelse med då gällande svensk rätt, begränsat det straffbara området till fall, då korruptionsåtgärden gått före en avsedd ämbetsåtgärd och denna varit rättsstridig.

Genom lag den 14 november 1941 om ändrad lydelse av SL 25: 5 har emellertid bestickning gjorts straffbar vare sig den gått före eller efter en ämbetsåtgärd och vare sig denna varit rättsstridig eller ej. Lagändringen föranleddes främst av praktiska erfarenheter om svårigheterna att styrka de förut gällande förutsättningarna för straffbarhet (se NJA II 1941 s. 483). Genom 1941 års lagändring blev det straffbara området lika för bestickaren och ämbetsmannen.

I kommitténs förslag upptages den aktiva korruptionen under namn av bestickning i 10: 5, medan den passiva under beteckningen tagande av muta återfinnes i 25: 3. De båda brotten ha fördelats på skilda kapitel främst därför att beteckningen ämbetsbrott ansetts böra förbehållas brott vid vilka det förutsättes att den handlande är ämbetsman eller intaget därmed jämförbar ställning. Detta kännetecken träffar in på den passiva åtgärden, att mottaga mutan, varemot den aktiva, bestickningen, kan utföras av vem som helst. Visserligen kunna enligt förslagets 25 kap. andra än ämbetsmän i viss utsträckning straffas för medverkan till en ämbetsmans brott, men för att bestickning skall vara straffbar förutsättes icke att någon ämbetsman varit brottslig. Fastmer måste det betraktas som ett normalfall, att ämbetsmannen icke mottager den erbjudna mutan. Medan bestickning av nu angivna skäl icke bör behandlas bland ämbetsbrotten, har den en naturlig plats bland brotten mot allmän verksamhet i förslagets 10 kap. Det är vid detta och andra brott i samma kapitel fråga om ett ämbetsskydd. Liksom ämbetsmannen i föregående paragrafer skyddas mot tvång. hinder eller hämnd med åtgärder som för honom medföra lidande, skada eller annan olägenhet,