Den här sidan har korrekturlästs
205
Upplopp.
11: 1
1 §.

Enligt SL 10: 7 föreligger uppror, då folkmängd samlar sig tillhopa och ådagalägger uppsåt att med förenat våld sätta sig upp emot verkställighet av offentlig myndighets bud eller att tvinga den till någon ämbetsåtgärd eller att hämnas för sådan åtgärd. Skingra sig upprorsmännen på offentlig myndighets befallning, skola enligt paragrafen anstiftare och anförare dömas till straffarbete från och med sex månader till och med två år men de övriga vara fria från straff. Skingra sig upprorsmännen däremot icke utan visa trotsighet mot myndighetens befallning, skola enligt SL 10: 8 anstiftare och anförare dömas till straffarbete från och med två till och med fyra år och annan deltagare i upproret till straffarbete i högst två år eller, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, till fängelse. I SL 10: 9 och 10 givas bestämmelser för det fall att upprorsmän göra våld å person eller bryta eller förstöra hus eller plundra eller fördärva annan egendom. Anstiftare och anförare dömas i sådant fall till straffarbete från och med två till och med tio år och annan deltagare till straffarbete i högst sex år; dräper upprorsman någon som söker stilla upproret, skall han dömas till straffarbete på livstid. Jämte straff enligt nu återgivna bestämmelser skall i regel med tillämpning av 4 kap. SL ådömas straff även för våld eller annan brottslig gärning som begås vid upproret.

Samlar sig folkmängd tillhopa och stör lugnet eller allmänna ordningen utan att likväl ådagalägga sådant uppsåt som nyss nämnts och skingrar sig folkmängden icke på offentlig myndighets befallning utan visar trotsighet däremot, föreligger enligt SL 10: 13 upplopp. Anstiftare och anförare av upploppet skola dömas till straffarbete i högst ett år och annan deltagare i upploppet skall dömas till böter. Övergå de till våld å person eller egendom, skola de emellertid dömas enligt bestämmelserna om uppror, dock med viss möjlighet till strafflindring för deltagare som ej är anstiftare eller anförare.

Thyrén har i sitt utkast gjort en skillnad allteftersom gärning av ifrågavarande slag utgör ett angrepp mot myndighet eller icke. I den del av utkastet, som behandlar brott mot myndighet, har han nämligen, efter en bestämmelse om straff för den som med våld å person eller med hot om sådant våld angriper allmänt organ under utövningen av dess verksamhet eller för att tvinga det till sådan utövning eller hindra det därifrån eller hämnas därför, upptagit en bestämmelse om ansvar där sådant angrepp förövas av en eller flera deltagare i folksamling (IX 2 §). I den avdelning åter, som bär rubriken "Brott mot allmän ordning och frid", har han upptagit en bestämmelse om straff för den som, där folksamling stör allmän ordning och vederbörlig myndighet befallt den att skingras, underlåter att efterkomma befallningen (X. I 3 §).

Enligt kommitténs åsikt är det lämpligt att, såsom i gällande lag skett, reglera ansvaret för störande uppträdande av en folksamling i ett sammanhang. Thyréns förslag att utbryta vissa hithörande gärningar till ett särskilt