Den här sidan har korrekturlästs
208
Upplopp.
11: 1

De ovan åsyftade fall, vilka enligt kommitténs mening böra falla under en mildare straffbestämmelse än 1 §:s, ha upptagits i 2 §.

I gällande lag betecknas de i 10: 7–10 behandlade gärningarna såsom uppror och de i 10: 13 behandlade såsom upplopp. Såsom anförts vid 9: 1 i förslaget, torde det emellertid icke överensstämma med gängse språkbruk att beteckna gärningar av hithörande slag såsom uppror. Kommittén har funnit det mera träffande att beteckna det i 1 § upptagna brottet som upplopp och åsätta det i 2 § behandlade beteckningen ohörsamhet mot ordningsmakten.

Vid bestämmandet av straffsatserna enligt 1 § bör uppmärksammas, att paragrafen på det sättet har snävare tillämpningsområde än SL 10: 7 och 8, att icke redan den omständigheten att folkmassan trotsar myndighets skingringsbefallning föranleder ansvar för deltagare i folksamlingen, utan att det för att en deltagare skall bliva förfallen till ansvar kräves att han anslutit sig till ett av folkmassan ådagalagt uppsåt att sätta sig upp emot myndighet, öva våld å person eller egendom eller begå annat dylikt brott. Det synes därför motiverat, att straffet för deltagare enligt första stycket skall kunna utmätas något högre än motsvarande straff enligt SL 10: 8. Enligt detta lagrum är straffet för deltagare, som ej är anstiftare eller anförare, straffarbete i högst två år eller, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, fängelse. Kommittén föreslår, att straffet för det fall som avses i första stycket sättes till straffarbete i högst fyra år eller fängelse. För den som under upploppets fortgång avlägsnar sig torde straffet dock böra kunna nedsättas till böter. För anstiftare och anförare är straffet enligt SL 10: 7 straffarbete från och med sex månader till och med två år och enligt SL 10: 8, som avser det fall att upprorsmännen ej skingrat sig på myndighets befallning utan visat trotsighet däremot, straffarbete från och med två till och med fyra år. Göra upprorsmän våld å person eller bryta eller förstöra de hus eller plundra eller fördärva de annan egendom, skola enligt SL 10: 9 anstiftare och anförare dömas till straffarbete från och med två till och med tio år. Kommittén föreslår, att dessa straffsatser för det fall som avses i 1 § andra stycket ersättas med straffarbete i högst sex år eller, där brottet är grovt, från och med två till och med tio år. Det har icke synts erforderligt att i förslaget upptaga någon motsvarighet till bestämmelsen i SL 10: 10 första stycket, enligt vilken, där upprorsman dräper den som uppror stilla vill, han skall straffas med straffarbete på livstid.

I SL 10: 12 givas vissa bestämmelser om tillvägagångssättet vid stillande av vad gällande strafflag betecknar såsom uppror. En revision av dessa bestämmelser faller utanför kommitténs uppdrag. Som det ämne bestämmelserna avse rätteligen icke synes böra behandlas i strafflagen, föreslår kommittén, att bestämmelserna upptagas bland övergångsbestämmelserna till den av kommittén föreslagna lagen om ändring i vissa delar av strafflagen. Därvid föreslås den ändringen, att för vinnande av överensstämmelse med förslagets terminologi ordet uppror utbytes mot upplopp. Den i SL 10: 10 andra stycket upptagna bestämmelsen, att upprorsman som blir dräpt