Den här sidan har korrekturlästs
26
13: 9

förtiger sanningen, dömes, där åtgärden innebär fara i bevishänseende, för osann försäkran till fängelse eller böter eller, om brottet är grovt, till straffarbete i högst två år.

Förövas gärning varom i första stycket förmäles av grov oaktsamhet, dömes till böter eller fängelse.


10 §.

Lämnar någon i intyg eller annan urkund som upprättas till bevis osann uppgift om annat än egna angelägenheter eller om vem han är, dömes, där åtgärden innebär fara i bevishänseende, för osant intygande till böter eller fängelse. Upprättar någon skriftlig rättshandling för skens skull, vare lag samma. Är brottet med hänsyn till att det innefattar missbruk av tjänsteställning eller eljest att anse som grovt, vare straffet fängelse eller straffarbete i högst två år.


11 §.

Den som åberopar eller utlämnar osann urkund varom i 10 § förmäles eller ock sanningslöst utgiver handling, som tillkommit medelst genomslag eller fotografering eller på annat dylikt sätt, för riktig kopia av viss urkund, dömes där åtgärden innebär fara i bevishänseende för missbruk av urkund till fängelse eller böter. Samma lag vare, där någon missbrukar pass, betyg eller dylik för viss person utställd urkund genom att giva sig eller annan ut för denne eller utlämnar urkunden att sålunda missbrukas.


12 §.

Förnekar någon sin underskrift på urkund som upprättats till bevis, dömes, där åtgärden innebär fara i bevishänseende, för nekande av hand till böter eller fängelse.


13 §.

Där någon, som ådragit sig ansvar enligt detta kapitel, innan avsevärd olägenhet uppkommit frivilligt rättat felet eller eljest avvärjt fara för vidare olägenhet, må straffet nedsättas under vad eljest bort följa å gärningen. Var faran ringa och kan å brottet enligt lag ej följa högre straff än fängelse, vare från straff fri.


14 kap.


7 §.

Hava flere deltagit i misshandel, varav någon ljutit döden; då skall en var, som tillfogat den döde livsfarlig skada, och, där ej viss skada var i sig själv livsfarlig, en var, som tillfogat den döde någon av de skador, vilka i förening orsakat döden, dömas till det straff, vartill han, om den av honom åstadkomna skadan ensam varit dödande, gjort sig förfallen. Den, som å den döde gjort ringare misshandel, skall, där ej gärningen eljest är med högre straff belagd, anses hava medverkat till dråpet på sätt i 3 kap. 4 § sägs.