2. Där i lag eller författning förekommer hänvisning till lagrum, som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall denna i stället tillämpas.
3. I stället för vad 10 kap. strafflagen innehållit med avseende å upprors och upplopps stillande samt församlingsfrihet stadgas som följer:
Till upplopps stillande må krigsmanskap användas; dock äge det ej å deltagare i upplopp vapen förr bruka, än den på stället varande civilmyndighet ljudeligen befallt dem att genast åtskiljas, vid äventyr att vapenmakt eljest användes. Övergå deltagare i upplopp så hastigt till våld, att civilmyndigheten ej kan så förfara, som nu sagt är; då äge den myndighet förordna, att upploppet med vapenmakt genast stillas skall. Ej må dock i något fall vapen längre brukas, än civilmyndighet finner sådant, för upploppets stillande, nödigt vara.
Med civilmyndighet förstås här Konungens befallningshavande, landsfogde samt polischefen i orten eller den, som i sådan ämbets- eller tjänstemans ställe satt är.
Är ej civilmyndighet tillstädes, och kan ej dess ankomst avbidas; då äge på stället varande högste militärbefälhavare så förfara, som för civilmyndigheten nu stadgat är.
Varder deltagare i upplopp dräpen, ligge ogill.
Sammankommer menighet å landet eller i stad till överläggning om allmänt eller menigheten särskilt rörande ärende; då må tillträde till sammankomsten ej offentlig myndighet förvägras. Ej må sammankomsten av myndigheten upplösas, så framt därvid ej företages något, som emot lag stridande är eller eljest allmän ordning störer.
4. Genom denna lag göres ej ändring i vad hittills gällt därom att vad någon olovligen sått eller planterat å annans jord tillfaller jordens laglige innehavare; att förman i uppbördsverk ej må låna medel av underordnad uppbördsman eller redogörare, ändå att medlen ej höra till uppbörden.
5. Intill dess nya rättegångsbalken (1942: 740) träder i kraft skola 10 kap. 14 § andra stycket och 13 kap. 3 § strafflagen icke gälla samt 2 kap. 20 § och 13 kap. 1 § strafflagen hava följande lydelse:
2 kap.
Fråga som avses i 18 eller 19 § prövas av domstol på åklagarens yrkande i ansvarsmålet eller efter särskild ansökan. Är straff förfallet, må sådan ansökan göras allenast om landsfogden eller, i Stockholm, förste stadsfiskalen finner det vara ur allmän synpunkt påkallat.
Yrkandet skall delgivas ägare så ock annan som enligt vad känt är har rätt till egendomen; är ägare ej känd kungöres yrkandet i allmänna tidningarna. I övrigt skall om mål som avses i denna paragraf i tillämpliga delar gälla vad som är stadgat om brottmål däri talan om ansvar föres; dock att mål som här
