Den här sidan har korrekturlästs
413
25: 4

män icke att kunna drabbas av straff för oaktsamt åsidosättande av tystnadsplikt, men en sådan kriminalisering torde endast undantagsvis erfordras och kan i dessa fall genomföras genom speciella bestämmelser för vissa funktionärer.


5 §.

I detta lagrum straffbelägges det enkla generella ämbetsbrottet. Såsom dess benämning har föreslagits tjänstefel. Beträffande det för tjänstefel och tjänstemissbruk enligt 1 § gemensamma kännetecknet att ämbetsmannen åsidosätter sin tjänsteplikt hänvisas till motiven till 1 §. Då detta kriterium erhåller sin största praktiska betydelse i fråga om tjänstefel, har i lagtexten angivits de huvudsakliga källorna för att bestämma tjänstepliktens innehåll, nämligen allmänna regler i lag, instruktion eller annan författning, särskild befallning av behörig myndighet varunder ämbetsmannen lyder och i sista hand ämbetets beskaffenhet med de varierande krav i skilda avseenden som kunna härledas ur olika tjänster. Såsom förut nämnts har rekvisitet "i ämbete" uteslutits ur förslaget. I princip finnes intet hinder mot att straffa ett uppträdande utom tjänsten såsom tjänstefel. Men icke alla eller ens de flesta tjänster kräva så långt gående begränsningar i handlingsfriheten. Sålunda har klandervärt uppförande utom tjänsten omnämnts endast i instruktionerna för vissa verk, särskilt sådana vilkas personal mera direkt kommer i kontakt med allmänheten.

I likhet med 1 § innehåller 5 § ett förbehåll för det fall, att gärningen eljest är särskilt belagd med straff. Därigenom göres tjänstefel liksom tjänstemissbruk subsidiärt i förhållande till allmänna brott i strafflagen och i författningar utanför denna lag, t. ex. i sistnämnda avseende missbruk av tjänstebrevsrätt enligt kungl. förordningen angående utgörandet av postavgifter för tjänsteförsändelser den 5 mars 1920 § 8 mom. 1.1.[1] Vidare skall enligt detta förbehåll tjänstefel vara subsidiärt i förhållande till såväl de förut i kapitlet upptagna speciella ämbetsbrotten som tjänstemissbruk enligt 1 och 2 §§. Slutligen får förbehållet även betydelse i förhållande till de disciplinära ansvarsbestämmelserna. Denna fråga, där tolkningen av motsvarande stadgande i nuvarande SL 25: 17 föranlett mycket delade meningar, kommer att behandlas i sammanhang med disciplinstraffrätten i övrigt i motiven till 9 §.

Såsom subjektivt rekvisit för tjänstefel anger förslaget dels uppsåt, dels oaktsamhet med samma utvidgning som i nuvarande SL 25: 17. Såsom uppsåtliga tjänstefel ifrågakomma först gärningar som objektivt äro tjänstemissbruk men sakna det kvalificerade uppsåt som förutsättes i 1 §. Vidare hänföras till 5 § alla övriga uppsåtliga tjänstefel, oavsett om uppsåtet är enkelt eller kvalificerat. Under oaktsamhet hänföras i SL 25: 17 icke blott såsom eljest i strafflagen vårdslöshet och försummelse utan även oförstånd och oskicklighet. Därigenom straffbelägges på ifrågavarande område en utvidgad culpa som omfattar icke blott viljefel vid tiden för tjänsteförseelsen utan även uraktlåtenhet att dessförinnan sörja för kunskaper, insikter och

  1. Se beträffande gällande rätt NJA 1922 s. 519.