Den här sidan har korrekturlästs
420
Ämbetsmans allmänna brott.
25: 7

ämbetsstraffet vid utmätande av det allmänna straffet. I första hand bestämmes det allmänna straffet av svårhetsgraden hos det allmänna brottet, och därvid skall enligt förslaget såsom förut utvecklats ett föreliggande samband med tjänsten komma i betraktande såsom försvårande omständighet. När ämbetsmannens ställning i dessa fall påkallar ett särskilt ingripande med avsättning eller suspension, böra dessa straff icke obetingat tillfogas såsom ett tillägg till strafflidandet. Tvärtom överensstämmer det med principerna för tillämpningen av andra skyddsåtgärder i straffrätten att beakta den förlust ämbetsstraffet innebär vid bestämmande av straffet för brottet. Därigenom vinner man också överensstämmelse med de förut angivna grunderna för straffmätningen vid självständiga ämbetsbrott. Emedan vid dem såsom straff användes i första rummet ämbetsstraff och därutöver i mån av behov allmänt straff, kommer den straffreaktion som svarar mot brottslighetsgraden att utgöras av ämbetsstraff och allmänt straff i förening. I enlighet härmed föreskrives i paragrafens andra stycke att den förlust ämbetsmannen i hithörande fall lider genom avsättning eller suspension skall beaktas vid bestämmande av allmänt straff för brottet. Sedan domstolen avgjort, vilken återverkan brottsligheten måste medföra på ämbetsmannens ställning, skall alltså även vid dessa brott straffet bestämmas genom en enhetlig straffmätning. Därvid kan det förekomma, att ett mera ingripande ämbetsstraff som påkallas av hänsyn till tjänstens integritet ur straffsynpunkt finnes vara tillfyllest. Med hänsyn till sådana fall har föreskrivits att allmänt straff som stannar vid böter må kunna bortfalla. Någon anledning att göra skillnad mellan brott med eller utan samband med tjänsten föreligger därvid icke. Om en fylleriförseelse, t. ex. på grund av upprepade återfall, anses böra föranleda avsättning eller suspension, böra fylleriböterna kunna bortfalla, oavsett om förseelsen förövats under tjänsteutövning eller utom tjänsten.


8 §.

Vid sidan av de gemensamma bestraffningsregler som förslaget uppställer för ämbetsmans allmänna brott, dels i samband med tjänsten dels utan sådant samband, erfordras vissa särregler beträffande de i samband med tjänsten förövade brotten. Dessa regler sammanfattas i förevarande paragraf.

Först upptages en bestämmelse angående åtalsrätt i sådana fall, då det allmänna brottet icke hör under allmänt åtal. Enligt SL:s promulgationslag 19 § 2 punkten föreskrives att om en handling innefattar flera brott och något av dem hör under allmänt åtal, sådant åtal skall äga rum även för de övriga. Såsom förut nämnts har i nuvarande rätt ett i offentlig tjänst förövat allmänt brott, vilket icke föranlett speciell bestämmelse om sammansatt ämbetsbrott i 25 kap., bedömts såsom konkurrens mellan det allmänna brottet och ett fristående ämbetsbrott. Då ämbetsbrottet hör under allmänt åtal, följer av bestämmelsen i promulgationslagen att allmänt åtal skall äga rum även för det allmänna brottet, oavsett om detta i och för sig allenast kan åtalas av målsägande eller, efter angivelse, av allmän åklagare.