Den här sidan har korrekturlästs
422
Allmänt åtal och förhöjt straff.
25: 8

mot tjänsteplikt, t. ex. då någon som tjänstgör såsom förare av tjänstebil gör sig skyldig till trafikförseelse. Vid verklig tvekan, huruvida ett allmänt brott innefattar åsidosättande av tjänsteplikt, bör det mildare bedömandet väljas och förutsättningen för att tillämpa förevarande paragraf anses icke föreligga.


9 §.

Beträffande disciplinärt ansvar för ämbets- och tjänstemän innehåller den allmänna strafflagstiftningen endast det i SL:s promulgationslag 18 § 3 punkten upptagna stadgandet, att från upphävande genom strafflagen undantagas straffbestämmelser efter särskilda lagar, författningar, instruktioner eller taxor för fel eller försummelser av ämbets- eller tjänstemän i vissa fall de där i strafflagen ej uttryckligen nämnda äro. De vid strafflagens tillkomst befintliga disciplinära ansvarsbestämmelserna bibehöllos alltså såsom gällande, oberoende av straffbestämmelserna för generella ämbetsbrott i SL 25: 16 och 17, och i tiden därefter hava bestämmelser om disciplinärt ansvar allmänt utfärdats i nya instruktioner för ämbetsverk och förvaltningsmyndigheter.

En jämförelse mellan de disciplinära bestämmelserna och strafflagen utvisar till en början. att icke alla innehavare av allmänna befattningar och icke ens alla innehavare av offentlig tjänst äro underkastade disciplinär bestraffning. Undantagna äro i främsta rummet de ämbets- och tjänstemän som omfattas av oavsättlighetsgrundsatsen i regeringsformen § 36, chefer och andra högre förvaltningsämbetsmän även om de icke omfattas av nämnda grundsats, kommunernas högre tjänstemän samt valda förtroendemän i stat och kommun. Å andra sidan äro de disciplinära bestämmelserna allmänt tillämpliga även på sådana lägre befattningshavare som icke äro underkastade ämbetsansvar. I äldre instruktioner funnos ofta särskilda disciplinära bestämmelser för s. k. vaktbetjänste, men i nyare instruktioner har denna personal allmänt inbegripits under de för befattningshavare i övrigt gällande föreskrifterna.

Beskrivningen av de disciplinära förseelserna har numera nästan undantagslöst skett på det sättet, att förseelserna angivits generellt. Även i författningar som tidigare upptagit speciella disciplinförseelser hava dessa under senare tid vanligen ersatts med generella ansvarsbestämmelser (t. ex. lantmäteriinstruktionen den 6 augusti 1864 § 46 och nu gällande lantmäteriinstruktion den 11 november 1927 82 §). Men de generellt beskrivna disciplinförseelserna äro icke ensartade i skilda författningar eller beträffande olika grupper av befattningshavare i samma författning; de överensstämma icke heller med de generella ämbetsbrotten i SL 25: 16 och 17.

De vanligast förekommande beskrivningarna å disciplinförseelser tillhöra endera av följande två huvudtyper, av vilka den förra gäller de äldre ämbetsverken där vissa befattningshavare äro tillsatta medelst fullmakt (1) och den senare de affärsdrivande verken, där några fullmaktstjänster icke förekomma (2).