Den här sidan har korrekturlästs
64
Ämbetsstraff.
2: 17
17 §.

I denna paragraf avses såväl det fall, att någon dömts till avsättning eller suspension utan att avgörande träffats om samtliga allmänna befattningar som den dömde innehar, som det fall, att den som innehar allmän befattning (en eller flera) blivit dömd till allmänt straff utan att frågan om avsättning eller suspension överhuvud blivit prövad genom domen. Däremot avses icke det fall, att någon erhåller en befattning efter det han blivit dömd till straff i en instans men innan högre instans prövat saken; det synes nämligen i sådant fall böra ankomma på den tillsättande och ej på domstolen att bedöma brottets betydelse för befattningen.

Vad förstnämnda fall beträffar framgår av 16 § att domstol som ådömer avsättning eller suspension har att rörande var och en av de befattningar som den dömde innehar avgöra, huruvida befattningen skall inbegripas under ämbetsstraffet eller icke. Om beträffande någon befattning domen icke innehåller sådant avgörande, kan detta bero på att domstolen saknat kännedom om att befattningen innehaves av den dömde. Det synes här följdriktigt, att eftersom rättelse ej alltid kan ske efter klagan i vanlig ordning, möjlighet öppnas till särskild talan angående den eller de befattningar varom domen icke innehåller besked. En sådan kompletterande prövning förordades redan under förarbetena till 1936 års ändringar i SL 2 kap. av lagrådet. Kommittén föreslår, att särskild talan må föras om avsättning eller suspension från en befattning som icke nämnts i domen men vartill den dömde blivit förordnad eller vald före denna. Sistnämnda uttryck avser att inbegripa även det i SL 2: 18 andra stycket speciellt upptagna fallet, att befattningen tillsättes genom val som ägt rum före domen och röstsammanräkning som företages efter densamma. Under det att nämnda lagrum föreskriver ovillkorlig obehörighet för den som dömts till avsättning att vid sammanräkningen inträda i befattningen, skall enligt förslaget även här den allmänna regeln om särskild talan tillämpas. Därigenom beredes liksom i andra fall tillfälle till en efter sammanräkningen företagen prövning, huruvida den dömde på grund av föreliggande skäl icke bör avsättas från befattningen.

Då ämbetsman eller annan som innehar allmän befattning dömes till allmänt straff, skall enligt 25: 7 i förslaget i viss omfattning tillika dömas till avsättning eller suspension. Dock förutsättes här icke i varje fall, då en befattningshavare dömes till allmänt straff, att frågan om mistning av befattningen eller bibehållande däri upptages i domen. Om det allmänna straffet stannar vid fängelse eller böter, har domstolen anledning att pröva frågan om tillämpning av ämbetsstraff allenast, ifall yrkande därom framställes. Emellertid kan det även på ifrågavarande område inträffa, att domstolen, på grund av bristande utredning om den dömdes innehav av en befattning eller emedan sammanräkning efter val icke ägt rum vid tiden för domen, kan vara förhindrad att ådöma ett ämbetsstraff som eljest skulle tillämpats. Med hänsyn härtill ha även dessa fall inbegripits under föreskriften om särskild talan.