Den här sidan har korrekturlästs
69
Förverkande.
2: 18

gärning av den som är otillräknelig på grund av minderårighet eller psykisk abnormitet uppfyller förutsättningen, Såsom framgår av en uttrycklig bestämmelse i stycket, fordras emellertid, att gärningen skett uppsåtligen, varför oaktsamhetsbrott icke är tillräckligt för att grunda förverkande.

Domstol är enligt de föreslagna bestämmelserna icke i något fall ovillkorligen skyldig att döma till förverkande utan skall alltid med hänsyn till förhållandena i det särskilda fallet pröva, huruvida påföljden skall ådömas.

Vid prövningen bör i främsta rummet beaktas, huruvida förverkande är påkallat till förebyggande av brott. Denna synpunkt torde böra föranleda förverkande av föremål som genom sin beskaffenhet framstå såsom brottsverktyg och därför måste anses innebära fara för brott såvida de ej förvaras på betryggande sätt. Förverkandeförklaring kan jämväl vara motiverad beträffande föremål, som icke ha denna karaktär men likväl om de få kvarbliva i den brottsliges hand innebära fara för fortsatt brottslighet av honom. Även om den brottslige själv icke behöver befaras komma att använda föremålet för brott, kan förverkande vara påkallat med hänsyn till den användning andra kunna komma att göra av föremålet. Det kan sålunda vara motiverat att förklara radioapparat eller kamera som använts vid spioneri förverkad med hänsyn till fara för att dessa föremål eljest skola användas vid fortsatt spioneriverksamhet av andra än den redan ertappade spionen, och likaså kan det vara påkallat att meddela förverkandeförklaring beträffande en bil som använts av en medlem av en brottslingsliga, där det kan befaras att andra medlemmar av ligan eljest i framtiden skola använda bilen för nya brott. Föremål, som vanligen komma till helt oskyldig användning, böra emellertid naturligtvis ej förklaras förverkade, såvida det icke finnes särskild anledning befara att de skola användas för brott.

Ehuru förebyggande av brott bör vara den ledande synpunkten vid prövningen huruvida förverkande skall ske, bör det kunna komma i fråga att meddela förverkandeförklaring även i vissa fall där förverkande ej erfordras från denna synpunkt. Detta är händelsen i sådana fall, där det skulle vara stötande om den brottslige trots att han blivit fälld skulle få behålla de hjälpmedel han använt vid brottet. Förverkandeförklaring kan därför enligt den föreslagna lagtexten förekomma ej blott där den är påkallad till förebyggande av brott utan även där eljest särskilda skäl föreligga.

Även om domstolen vid sin prövning skulle finna att förverkande är påkallat till förebyggande av brott eller eljest av särskilda skäl, är det icke därför givet, att förverkandeförklaring bör meddelas. Domstolen har att beakta såväl skäl för som skäl mot en sådan åtgärd. Det ligger alltså i domstolens hand att underlåta förverkandeförklaring i sådana fall, där förverkande skulle leda till förfång för någon som icke låtit något komma sig till last eller det eljest framstår såsom en alltför kännbar påföljd. När, såsom här föreslås, en allmän förverkandebestämmelse införes, synes det emellertid icke vara tillräckligt, att det ankommer på domstolen att vid sin prövning tillse att utomstående icke lider förfång. Kommittén föreslår,