Den här sidan har korrekturlästs

308

som är egna väghållare, medan inom stads- och byggnadsplaneområden på landsbygden försiktigheten torde bjuda att förbudet bibehålles. Tillämpligheten av naturskyddslagens bestämmelser inom områden med byggnadsreglerande bestämmelser och den därmed sammanhängande frågan om beslutanderätten i vad det avser skylts tillåtlighet har berörts av bland andra svenska landskommunernas förbund som anser det vara lämpligt att vid sidan av den tillståndsprövning som avses i 39 § allmänna väglagen eller enligt lokal ordningsstadga kan ankomma på polismyndighet införa ett i princip generellt tillståndstvång med beslutanderätten förlagd till vederbörande byggnadsnämnd. Förbundet lämnar emellertid frågan öppen huruvida därvid särskilda regler bör gälla inom och utom planlagt område. I denna fråga har svenska stadsförbundet ifrågasatt om icke generellt tillståndstvång för skylt m m med byggnadsnämnden som beslutande myndighet borde införas inom områden med fastställd generalplan, stadsplan, byggnadsplan eller utomplansbestämmelser. Länsstyrelsen i Malmöhus län framför förslag om en jämförelsevis begränsad jämkning av gällande regler:

Enligt det av 1951 års byggnadsutredning framlagda förslaget till ny byggnadsstadga kommer skyldighet att söka byggnadslov att föreligga beträffande uppsättande eller väsentlig ändring av skylt endast inom område med stadsplan. Införes generellt tillståndstvång till utomhusreklam med länsstyrelsen som tillståndsmyndighet bör möjlighet föreligga att delegera beslutanderätten till byggnadsnämnden, då fråga är om område med byggnadsplan, särskilt där bebyggelsen är av samma art som inom stadsplanelagt område. Delegeringen skulle kunna lösas på så sätt, att till den i byggnadsstadgeförstaget upptagna föreskriften om byggnadslov för skylt göres ett tillägg, att länsstyrelsen äger föreskriva att vad som i nyssberörda hänseende är stadgat beträffande område med stadsplan även skall kunna tillämpas inom område med byggnadsplan. Löses frågan om tillståndstvång i enlighet med vad som nu skisserats, blir länsstyrelsens prövning begränsad till i huvudsak områden utanför detaljplan.


Bland de tre remissinstanser, som avstyrker en närmare utredning enligt det framförda förslaget, befinner sig byggnadsstyrelsen som motiverar sitt ställningstagande på följande sätt:

Byggnadsstyrelsen är medveten om att nu rådande förhållanden i vad avser skyltar och dylikt i landskapet på många håll icke är tillfredsställande. Däremot är styrelsen icke helt övertygad om att anledningen härtill är att i första hand söka i brister i den nuvarande lagstiftningen. Såsom av det föregående framgår kan med stöd av denna vanprydande skyltar i naturen avlägsnas. Att så icke skett i någon större utsträckning torde emellertid väsentligen bero på olika omständigheter, som ligger vid sidan om lagstiftningen. Ej sällan torde allmänheten, organisationer och myndigheter ännu sakna tillräcklig kännedom om innehållet i de förefintliga lagbestämmelserna till skydd för naturen. Intresset för att genom framställningar eller påpekanden hos myndigheterna, t ex byggnadsnämnderna, länsarkitekterna och länsstyrelserna, väcka frågan om avlägsnande av missprydande skyltar torde också ofta vara för ringa. Det förefaller byggnadsstyrelsen som om man i stället för att ändra på bestämmelser, som ännu varit i kraft relativt kort tid, borde söka genom en