Den här sidan har korrekturlästs

398

Innan utredningen övergår till att diskutera, hur behovet av sakkunskap för utredningsarbeten rörande aktuella vattenbyggnadsföretag lämpligen bör tillgodoses, vill utredningen något uppehålla sig vid den sannolika omfattningen på längre sikt av vattenkraftutbyggnaden i landet. Det har från naturvårdens företrädare under senare år gjorts gällande att det ur samhällets synpunkt vore lämpligt att kraftförsörjningen i högre grad än vad hittills varit fallet baserades på andra energikällor än vattenkraften och att om så skedde åtskilliga ännu orörda vattendrag skulle kunna sparas för framtiden. Utredningen vill i denna fråga först påpeka, att problemställningen i fråga kontinuerligt är föremål för uppmärksamhet hos kraftintressenterna och att vattenfallsstyrelsen för den statliga sektorns del i mars 1962 publicerat en preliminär bedömning av sina utbyggnadsplaner på längre sikt (Vattenfall, mars 1962, s 2 ff).

Av prognosen framgår att styrelsen redan nu räknar med en kraftig minskning av utbyggnadstakten på vattenkraftssidan fram till 1975 och att i stället en ökad värmekraftutbyggnad kommer att ske. Härigenom underlättas även introduktionen av kommersiell atomkraft i landet. Det betonas att de presenterade riktlinjerna icke innebär ett fastlagt handlingsprogram.

Såvitt utredningen kunnat finna är det icke nu sannolikt, att inom den statliga sektorn inom överskådlig tid aktualiseras andra vattenbyggnadsprojekt än de som omfattas av överenskommelsen med naturvårdsdelegationen 1961, vilken enligt vad ovan anförts numera får anses ha karaktären av allmänna riktlinjer, godkända av statsmakterna. En reservation bör emellertid göras för en eventuell utbyggnad av Pite älv samt för Torne och Kalix älvar. En utbyggnad av sistnämnda älvar har på grund av sin karaktär att beröra även Norge och Finland utretts inom den s k nordiska vattenkraftkommittén. Det framgår emellertid av den i december 1961 publicerade utredningen i sistnämnda ärende att utbyggnadskostnaderna i stort sett är högre än för andra svenska utbyggnadsobjekt. Det framstår därför knappast såsom något för dagen aktuellt intresse för Sverige att påskynda en total utbyggnad av dessa älvar.

Även om osäkerhet föreligger om vilka projekt som kan komma att aktualiseras av enskilda kraftintressen, måste dock slutsatsen av vad nyss anförts bli att naturundersökningar i samband med vattenkraftutbyggnader icke är någon för all framtid bestående naturvårdsuppgift utan att det snarare är fråga om en uppgift, som visserligen har stor omfattning under 60-talet, men som därefter kan förväntas snabbt avtaga. Det bör emellertid tilläggas, att även anläggning av värmekraftverk och framför allt atomkraftverk kan föranleda bevakningsuppgifter för naturvårdsorganen, men av delvis annan karaktär.

Av den föregående framställningen har framgått, att vattenkraftutbyggnaden aktualiserar en rad olika arbetsuppgifter i skiftande sammanhang för naturvården. Flertalet av dessa bör lösas med beaktande av att de utgör