Den här sidan har korrekturlästs

64

b att verka för att landet även i framtiden behåller sitt utseende, inte minst när detta som vi tror är naturskönt,

c att motverka att exploateringen efterlämnar ökenartade områden, — Såsom i regleringsmagasinens överdämningsområden — vilka ej kan biologiskt återställas inom överskådlig tid,

d att motverka slösaktigt eller illa disponerat utnyttjande av de icke förnyelsebara naturtillgångarna, exempelvis våra grusåsar och överhuvud söka belysa deras värden ur andra synpunkter än som materialförråd,

e att följa utvecklingen beträffande de förnyelsebara naturtillgångarnas (vattnens, jordens, skogens, fiskens och viltets) utnyttjande och verka för att dessa ej utsätts för sådan exploatering som försvårar deras successiva förnyelse och framtida avkastning,

f att motverka kortsynt förstöring av naturens värden genom förorening, nedskräpning, vanställande bebyggelse och liknande,

g att skydda faunan och dess rikedom, därvid skydd mot oriktig inplantering av historiskt och biologiskt främmande inslag också kommer i fråga,

h att skydda floran och vegetationen på motsvarande sätt.

7 Den defensiva naturvärden har till sitt förfogande — utom åtskillig lagstiftning utanför naturskyddslagen — vissa speciella instrument i denna lag.

a. nationalparker: med naturvetenskapliga och rekreativa värden, i vissa fall också kulturhistoriska värden.

b naturminnen: med liknande värden, om än delvis av mera lokal betydelse, medan de i andra fall uppvisar värden fullt jämförbara med de mindre nationalparkernas. Detsamma gäller tillika av domänstyrelsen avsatta reservat, som i praktiken är likvärdiga med de enligt naturskyddslagen avsatta.

Nationalparker och naturminnen bör planeras efter bland annat behov av representativa skyddsobjekt av olika slag. Ur denna synpunkt vore en ökning av bl a antalet större nationalparker synnerligen motiverat, även om den i vissa fall finge genomföras med mindre rigorösa skyddsbestämmelser.

Beträffande nationalparkerna torde vidare ett program för deras nyttjande vara önskvärt. Föreningen är således av den uppfattningen, att det kring de stora parkerna borde finnas en skyddszon till vilken man ställvis lätt kan komma och som är försedd med anordningar för att taga emot även ett större antal besökare. Denna bromszon bör möjliggöra, att även nationalparkens ytterområden skyddas för civilisationens skadeverkningar. Däremot bör parkerna själva ej utan tvingande skäl öppnas för bilismen. Enkla övernattningsstugor och markerade vandringsleder även för korta dagsturer bör oftast finnas. Ingenting skyddar så väl den omgivande naturen som en god färdled eller stig, samtidigt som flertalet besökare får ut vida mer av sin vistelse, om den underlättas rent fysiskt.

Man får ej underskatta betydelsen av de naturminnen som utgör enskilda objekt. Ur rikssynpunkt kan visserligen en del av dessa betraktas som kuriositeter, men deras betydelse för bygden kan i regel värderas högre än så. Om de rätt vårdas och vid behov även friställes, kan de utgöra intressanta, ofta imponerande inslag i landskapsbilden.

c skyddsfridlysningar av djur- och växtarter. Fridlysningarnas stora positiva betydelse för fauna och flora är uppenbar, även om de i många fall bara leder till ett fördröjande av artens tillbakagång. I andra fall går arten till uppblomstring. Ofta måste dock mera effektiva åtgärder tillgripas för att skydda den miljö och de vegetationstyper av vilka arten kan vara helt beroende.