För Påschahögtijdhen, effter Jesus wiste at hans tijdh war kommen, at han gå skulle aff thenna werldenne til Fadhren, Såsom han hadhe elskat sina, som woro j werldenne, så elskadhe han them vthi endan. Och tå natwarden war giord, och dieffuulen hadhe redho ingiffuit Jude Simons Jscharioth j hiertat, at han skulle förrådha honom, wiste Jesus, at Fadhren hadhe alt giffuit honom j hender, och at han war vthgången aff Gudhi, och gick til Gudh, Stoodh han vp aff natwarden, och ladhe aff klädhen, och toogh itt linnet klädhe, och bant om sigh. Sedhan lät han watn j itt bäcken, och begynte twå Läriunganars fötter, och torkadhe medh thet linna klädhet, som han war vmbunden medh.
Så kom han tå til Simon Petrum. Och Petrus sadhe til honom, Herre, skulle tu twå mina fötter? Jesus swaradhe, och sadhe til honom, Thet iagh gör, weestu icke nu, här effter skalt tu thet få weta. Petrus sadhe til honom, Aldrigh skalt tu twå mina fötter. Jesus swaradhe honom, Om iagh icke twår tigh, tå haffuer tu ingen deel medh migh. Tå sadhe til honom Simon Petrus, Herre, icke allenast mina fötter, vthan ock hender och hoffuudh. Jesus sadhe til honom, Then som twaghen är, honom görs icke behooff, vthan at twå fötterna, men han är all reen. Och j ären rene, doch icke alle. Ty han wiste hoo then war, som honom förrådha skulle, Therföre sadhe han, J ären icke rene alle.
Sedhan han tå hadhe twaghet theras fötter, och taghet sijn klädher på sigh igen, och satt sigh, sadhe han åter til them, Weten j hwadh iagh idher giordt haffuer? J kallen migh Mestare och Herra, och j säyen rett, Ty iagh är ock så. Haffuer nu iagh, som är idhar Herre och Mestare, twaghet idhra fötter, så skolen j ock inhyrdes twå hwar annars fötter. Jagh haffuer giffuit idher effterdömelse, at såsom iagh giorde idher, så skolen j ock göra. Sannerligha, sannerligha sägher iagh idher, Tienaren är icke för meer än hans Herre, Jcke är heller sendebodhet för meer än han som honom sendt haffuer.
Om j thetta weten, salighe ären j om j thet gören. Jcke
talar iagh om idher alla, iagh weet hwilka iagh haffuer
vthkorat. Men på thet at Scrifften skal warda fulkompnat,Psalm. 41
Then ther äter brödh medh migh, han trampadhe migh
medh sin foot. Nu sägher iagh idher thet förr än thet skeer,
at när thet är skeedt, skolen j troo, at thet är iagh.Matt. 10.
Luce 10.
Sannerligha, sannerligha sägher iagh idher, Hwilken som vndfåår
then iagh sender, han vndfåår migh, Men hwilken som
migh vndfåår, han vndfåår honom som migh sendt haffuer.
När Jesus hadhe thetta sagdt, wardt han bedröffuat j
Andanom, och betygadhe och sadhe, Sannerligha,
sannerligha sägher iagh idher, at en aff idher skal förrådha migh.Matt. 26.
Marci 14.
Luce 22. Tå sågho Läriunganar hwar på annan, och woro twehogse,
om hwem han taladhe. Och war en aff Jesu Läriungar som
satt widh boordet in til hans bryst, then Jesus hadhe käär.
Til honom winkadhe Simon Petrus, at han frågha skulle, hoo
then war som han taladhe om. När han nu lågh in til Jesu
bryst, sadhe han til honom, Herre, hwilken äret? Swaradhe
Jesus, Then äret, som iagh recker indoppadhe brödhet. Och
när han hadhe indoppat brödhet, gaff han thet Jude Simons
Jscharioth. Och effter then betan, foor Satan in j honom.
Så sadhe tå Jesus til honom, Thet tu gör, gör snart. Men ingen aff them som widh boordet såto, förstoodh, til hwadh han sadhe honom thet. Ty somlighe meente, effter Judas hadhe pungen, at Jesus hadhe sagdt honom, Köp hwadh behooff görs til högtijdhes daghen, Eller at han skulle giffua the fattigha någhot. När han tå taghit hadhe then betan, gick han strax vth, och thet war natt. Tå han war vthgången, sadhe Jesus, Nu är menniskionnes Son förklarat, och Gudh är förklarat j honom, Är nu Gudh förklarat j honom, så skal ock Gudh förklara honom j sigh sielffuom, och skal snart förklara honom.
