han uti tillåtelige mål, af et redeligit och trogit upsåt, i samtal, rådslag och slut, wid slika tilfällen beskedeligen kan hawa talt och utfördt, mindre emellan Riksdagarne någon för deß rådslag, utlåtelser och yttrade meningar tiltalas och antastas: utan böra fast häldre wid alla tilfällen slike för det allmänna bästa, nitälskande Män med benägenhet och wälwillia ihugkommas. Så skola och inge wid Riksdagarne håldne Protocoller, hwarken uti Stånden, eller uti hwart Stånd eller uti secrete Utskottet, eller uti Deputationerne, af någon, eho det wara må, utfordras, eller til någon utlefwereras, utan böra de å sina orter uti godt och säkert förwahr hållas.
XXIII.
Blifwer någon Riksdags-Man oförskylt under pågående Riksdag, eller i fram- och återresan med ord eller giärningar antastad och illa handterad, då han gifwit tilkiänna, at han i sådana ährender wore, eller ock sedermera efter Riksdagen för sin förrättning uti Riksdags ährenderne på wåldsamt sätt angripen: Så skal sådant med Edsöris plickt afstraffas, och deßutan bötas och bättras efter Lag och Förordningar. ANtastar den ene Riksdagsmannen den andra med oanständiga och förkleniga ord eller åthäfwor, då de uti Riksdags ährender tilsammans äro, sådan straffas efter Ståndets godtfinnande, hos hwilket förbrytelsen sker, antingen med penningeböter, offentelig afbön, eller Säte och Stämmas förlust wid den Riksdagen, alt efter som sakens beskaffenhet fordrar: Me öfwerfaller den ene wid sådant tilfälle den andra med hugg och slag, eller blåttar någon emot annan sin wärja, hafwe den, som den andra på sådant sätt angriper, förwärckat lifwet. Oansedt en Riksdagsman, enär den beträdes men någon så grof mißgiärning, som dödsstraffet förtienar, eller sig emot Duells-Placatet förser, må, der han warder å färska giärning eller å flyende fot tagen, genast antastas; ehwarest han kan finnas och uti förwahr sättas; Så bör dock sådant Ständerne straxt tilkiänna gifwas, jemte orsaken, hwarföre sådant skedt; men saken ingalunda herigenom dragas ifrån sit behöriga foro, utan dit til laga ransakning och domb lämnas. De mål likwäl undantagne, som Riksens Ständer uti föregående 13. och 22. §. til egit afgiörande sig förbehållit. Bestyrkes någon Herredagsman för någon grof mißgerning, må han icke i häcktelse sättas, för än ransakningen öfwer hans brått sker, och domaren det
