i denna stund dagligen nyttjas af Indianerna vester om Mississippi-floden. Benen voro bara; och som de länge varit utsatta för solstrålarna, hade de fått en kopparbrun färg. I stället för skjorta brukades en tätt åtsittande kalfskinns-väst, utan den ringaste granlåt, och ofvanpå den en jacka af samma slags skinn, hvilken de nu likväl, i anseende till sommarvärman, snart aftogo och buro på armen. Ett par kortbyxor af bockskinn, med tennknappar och silfverspännen vid knäna, hörde äfven till deras drägt; och ändtligen buro de på hufvudet mössor af björnskinn, ungefärligen i skapnad af nattmössor.
Så utstyrda, och med refflade bössor på axeln, stego de in i den bräckliga farkosten, der den ena satte sig i förn, och den andra i aktern, båda försedda med Indianska åror, hvarmed de styrde och framförde canoen öfver Delawares vågor. Deras samtal tycktes länge endast och allenast handla om den sorgliga och oförväntade nyheten från Sverige, som troligen hade blifvit deras oafbrutna samtalsämne, intill deras framkomst till Wicacoa, om icke ett doft, klagande ljud på stranden ryckt deras uppmärksamhet derifrån. Bådas ögon riktades åt det hållet, men vände lika hastigt tillbaka, liksom de fruktat att se ditåt. Betänkligt skakade Måns Rambo sitt hufvud, under det han, forskande den
