Sida:Serlachius Sakrätt 1899 1900.djvu/42

Den här sidan har korrekturlästs
34

läge följer vidare, att ingen får genom upptagande af nytt aflopp eller annorledes så draga till sig eller leda vattnet från vattendrag eller eljest så bygga däri eller vidtaga sådan åtgärd, att annan genom förändring af vattendragets djup eller läge eller af vattenståndet däri lider men å sitt område af vattendraget eller å fiske, jord eller annan egendom eller ock kungsådran sålunda försämras.[1] Tidigare särskildt förunnad rätt att stänga vattendrag eller dämma eller leda vattnet annorledes än ofvan sagts tillgodonjutes dock orubbad.

Uteslutande rätt till vattnets nyttjande i vattendragen tillkommer grundegaren endast i fråga om drifkraften i strömfall, dock äfven här med den inskränkning, som öppenhållandet af kungsådran medför. Tillhör strömfallet å hvar sin sida skild egare, tillkommer hvardera sidan lika stor del i det där nedgående vattnet.[2] Vill innehafvare af ena sidan i ett strömfall, som ändamålsenligen kan tillgodogöras blott för ett för hela fallet afsedt vattenvärk, bygga sådant värk, men den andre icke, och kan värket anläggas utan skada för denne, eger domstolen tillägga den förre rätt att bygga och ensam nyttja drifkraften, med fastställande af tid, sätt och vilkor härför.[3] Är ej tid utsatt, har den andre rätt att efter sin andel, mot lösen för motsvarande del af värket och dess tillbehör, inträda i företaget.[4] Detsamma gäller om samegare.

Däremot är enligt bestämd rättsuppfattning vattnet i vattendragen föremål för ett visst allmännyttjande, som omfattar åtminstone drickande, badande, vattnande och lögande af djur, värkställande af tvätt och upphämtande af vatten till eget husbehof, detta dock allt under vilkor att egaren icke däraf tillskyndas olägenhet eller värklig otrefnad. En vidsträckt befogenhet att nyttja vattnet innefattas åter i den jordegare

  1. B. B. 20:2, 7.
  2. B. B. 20:1.
  3. B. B. 17:3.
  4. Jfr min uppsats »Om nedlagd kostnad» i Juridiska föreningens tidskrift för år 1895 sid 15 ff.