dig, eller oklook, eller ock alt för arg (om han det med flijt och berådt mod giort) har skrifwet, at man för dem skulle achta sig, efter som omkring dem, när tårt wäder är, ligger hwit förgift; icke förståendes, at det järn-victrilet, som med liten alunachtighet sig på spånar, stenar, eller jorden, omkring brunnare sätter, och crystalliserar, är ett godt proof af den ymnoghet, som af mineralierne är der uti, och således mera at berömma än straffa. Och skulle det wara förgift, så hade jag och flere andra, som der af ofta mycket med tungan afslickat och swälgt, redan waret om lifwet; utan det är snarare ett förgift af en förgiftad tunga, at sådant utsprida, särdeles om det är skedt af den, som om sådana saker wil hafwa förstånd och wetenskap. Jag anbefaller eliest detta hastiga och omogna werck och mig sielf, i den gunstige Läsarens gunst och twifelachtiga benägenhet med förmodan, at det, som wälment skrifwet är, och wälment uptages och uttydes.
