Den här sidan har korrekturlästs
— 137 —
När engelen vinkar, för Animas syn
Skymtar hemmet i skyn.
I jordlifvets vinter, när guldharpan slår,
Då bar Anima vår.
Så ler hon mot ödet, hur mörkt det sig röjer,
Blott engelen dröjer.
Sida:Småplock på vers 0147.jpg
