bildadt fsv. namn är goisl (för Goþgisl; så Bugge, Rökst. 68) Dyb. I, 235. Hit hör ock kvinnonamnet koþlauk; L. 821 äfvensom golauk L. 1551 (enligt UFT); jfr isl. Áslaug, Þorlaug. Ett tredje dylikt namn är Gormer (för Goþormr liksom Rolver, isl. Hrólfr för Hroþulfr m. m.): kurms (gen.) på den skånska stenen L. 1442.[1] Namnet ingår ock i ortnamnet Gormsthorp DS III (1314), nu Gårdstorp, Qvibille, Hall. SRP nämnes en Peter Gormæson (1354); i detta namn ingår möjligen en svag form Gormi. — I alla dessa namn ingår den äldre formen goþ. — Möjligen har man att se den osammandragna formen af namnet Gorm i det i medeltidsurkunder ej ovanliga Guthormer, latin. Guthormus, Guthermus. Det beror på hvad ljud th här skall beteckna. Sådana skrifsätt som Gudthormus DS III, 94, Gudhthormus III, 145 synas tala för spirant; å andra sidan förekommer dock Gutormus III, 464, Gruttormer V, 587 (alt i orig. från 1300-talet). I fno. och isl. skrifves namnet ofta med det här eljest ovanliga th. Betecknar detta th tenuis t, torde ordet vara af främmande ursprung (jfr för öfrigt Munch, Saml. Afhandl. IV, 88). — Säkerligen ingår däremot goþ, guþ i den med Gorm närbeslägtade namnformen Gozormbir SRP n. 2675, Gudhsormber n. 2665, latin. Gozhormus DS III, 100.[2] – Guþ måste ock ingå i mansnamnet Guþi : Gudhi SRP n. 1808, 2856, latin. Gudho DS V; hit hör väl ock Gothi DS III, 88; namnet är väl ursprungligen samma ord som den isl. titeln goði. En sammansättning med guþ är vidare sannolikt Guþir : Gudhir SRP n. 693, Gudthir n. 416, Gudher n. 2107, Guther n. 289, latin. Gudirus DS II, 418, Gutherus IV, 611, Gudherus SRP n. 1715; väl ock Godher n. 2219. Gen. häraf ingår bl. a. i det gamla namnet på Göinge härad i Sk. Gothesbo (1085), Guthæsbohæreth m. m. (se Falkm. 131). Namnet är bildadt på samma sätt som isl. Egðir, Hamðir; jfr fty. Gotadeo, Cotadiu, Förstem. Äfven i en mängd andra fsv. personn. ingår guþ- som första led. Sådana äro Guþ- biorn (Gudbernus DS III), -brander (Gudhbrander SRP n. 2136), -faster (Guduastus
