propr. eller ett appellat., som motsvarar det isl. goði och det på da. runstenar förekommande kuþi; i dessa senare fall skulle dylika ortn. endast medelbart innehålla guþ. Det förra anser jag vara fallet i Algudavi DS I, 460 (1272) m. m. (skrifvet Algothawi, Algudhavi, Algudhui DS V; alla dessa former från 1345), nu Alguvi, Kaga, Ög. Likaså i Alguthæ os Vald. Jordeb. s. 60, gräns mellan Tönnersjö här. i Hall. och Sm.[1] — Däremot kan jag ej afgöra förhållandet i Gudhaby DS III (1323), Värmdö, Upl.; Gudastom D. Dal., nu Gunsta, Romfertuna, Vml.; Guþabodhom DS V (1346), i den forna Ighulsryd s. Vg.; Gwdhathoorph a. a. III (1311), gård under biskopen i Linköping; Guthagarthom II, 187 (1295); samt Gudesta, nu Guddestad, ö. Sallerup, Sk. (Falkm.). — På grund af senare sammansättningsleden är jag mest benägen att se gen. af guþi (eller Guþi) i Guthælef s. Styffe (1354), nu Gualöf, och Gudebygget, Örkelljunga (Falkm.), båda i Sk. — I Liuthguthuwi[2] s. DS II, 152 (1293; äfven Lyþguþawi III, 152 från början af 1300-talet, Lwdgodewi IV, Lydgudhaui V, odat., men “ej senare än 1350“, Ludgudavi Styffe, 1435), nu Ludgo, Sdm., äfvensom i Lyuthgudhæreth Vald. Jordeb. (Lythgota DS V för 1341, Luthguda Styffe för 1387; ännu flere former hos Falkm.), nu Luggude här., Sk., ingår uppenbart ett ett liuþguþi, antingen en titel, “folk-gode“ (jfr isl. allsherjargoði Cl. Vigf.), eller ett propr. motsvarande Saxos Lyuthguthi (I, 381), en af Rings kämpar i Bråvallaslaget. Det förra synes mig, på grund af -vi, sannolikt för det första namnets räkning.
- ↑ Jfr med första leden i dessa namn fsv. almanna- Rdqv. II, 424, isl. almanna- (t. ex. i Almannagjá, almanna-vegr, -þing) Cl. Vigf.
- ↑ Det sista u beror väl på miss-skrifning. Man kunde eljest här se gen. af det hos Rdqv. II, 219 anförda fsv. fem. gudha, vare sig, här såsom eljest, i betydelsen gudinna eller i en betydelse prestinna, som ordet, liksom isl. gyðja, kunde förena med den ofvannämda.
