Sida:Språkliga intyg om hednisk gudatro i Sverge (1878).pdf/22

Den här sidan har korrekturlästs


14

Vidare är ifrågavarande ord en mycket använd beståndsdel i personn. Det uppträder här i det äldre språket ej blott under formen as-, utan, i likhet med förhållandet i da., äfven såsom æs-, es-; den omljudda vokalen har väl här inkommit från de böjningsformer hos det enkla ordet, i hvilka i-omljud af ålder tillkommer detta liksom öfriga u-stammar. För öfrigt framträder på åtskilliga runstenar genom skrifsättet ąs en antydan om det bekanta förhållande, att ordet förlorat ett n, vare sig detta skrifsätt anger ett nasalt uttal af vokalen eller blott kvarstår som ett minne från en tid, då ett sådant herskade; Wimmer, Runskr. 172. — As- har jag funnit i följande sv. namn:

  • Asa: ąsa L. 1342 (T), 1349 (T), 1435 (Worm); asa L. 642, 1105, 1121, 1411, asu (Obl. kasus) L. 1288, 1686; osa[1] L. 468 (Dyb.); aosa L. 1097 (B). Asa förekommer dessutom på några ställen i medeltidshandlingar, t.ex. DS III (1321).
  • Asbiorn: ąsbiurn på de sk. stenarne L. 1431 (B) och 1440 (B); hit hör ock det stympade ąsbiu.. på en nyfunnen sten i Vg (Torin II, 19); ąsburn L. 1429 (B), Sk., samme man, synes det, som med samma namnform nämnes L. 1430 (Worm); ąsbiarn L. 595 (B); asbiurn L. 28, 228 (båda i UFT), 1068, 1085; asbion L. 576 (UFT); asbiarn L. 150 (Dyb.), 160 (Dyb.), 355 (UFT); asbirn L. 285 (UFT); gen. asbiarnar L. 1067 och asbiernar L. 402 (UFT); osbiurn L. 1344 (T); 1449 (B), Sk. — Hit hör väl ock asbaun L. 1096.
  • Asboþ: asboþ L. 1235.
  • Asdiarver: astiarfr L. 198[2]; Asderver de Norraby (Upl.) DS III.
  1. På öfligt sätt återger jag de olika formerna af os-runan, utom den nasalt a betecknande (ą), med o. Det synes mig dock sannolikt, att i de här anförda namnen i allmänhet ljudet a betecknas härmed. L. 219 förekommer såväl formen oslaik som aslaks, såsom det synes, om samme man. Och namnet på runristaren Asmunder Kara sun skrifves visserligen särdeles ofta med ą, nämligen åtminstone L. 70, 89, 93, 107, 211, 258, 260, 508, 1053, men ock med o, näml. L. 200, 756, 1049 (enligt B. och Dyb.), med a L. 187. — I några fall torde os– kunna bero på ags. inflytande.
  2. UFT V, 74 uppfattas detta namn såsom Ast-djerf; men då på samme sten såsom en broder nämnes asfast, synes den ofvan gifna med Dieterichs öfverensstämmande tolkningen bättre.