Den här sidan har korrekturlästs
15
- Asfaster: asfast (ack.) L. 198 (UFT); Asuastus DS III.
- Asfriþer (kvinnon.): asfriþ (nom.) L. 132; osfriþr[1] L. 1395.
- Asger: askair L. 289 (UFT), Dyb. II, 239; askir L. 98 (UFT; samme persons namn skrifves ąskair L. 97 enligt B.), 702, 714 (Dyb.), 794 (UFT); oskir L. 1073; osgir[1] L. 1395; en gen. af detta namn är väl oskis L. 564 (UFT). – I medeltidshandlingar är detta namn ej sällsynt; latin. förekommer det som Asgerus DS III (1316); som Ascerus DS I, 435, 451 m. fl. st.
- Asgrimer: Asgrim i Bandane, Dalsl. SRP (1379).
- Asgun: askun L. 135 (Dyb.); osgun Dyb. I, 169.
- Asguter: ąskut (ack.) L. 1348, 1349, 1370 (alt enligt Torin); askutr L. 592 (Dyb.) 1201, 1318, 1427, Sk.; askutar L. 1940; askut (ack.) L. 323, 587 (Dyb.), 1098, 1179; oskutr L. 1309, 1369 (T); oskut[1] (ack.) 1416 Sk. – Namnet ingår i Asgutztorp, s. i Vg. (1382), Styffe, nu Algutstorp, Asgutzrum s. på öl. (1424), Styffe, nu Algutsrum samt i det Skånska Asgustorp, Hästveda, Falkm. 107. – Jfr för öfrigt Asgöter.
- Asgærþer: askiar(þ) L. 320; askiarþ.. (gen.) L. 794 (UFT). Ihre, dial. lex., uppger Asgäl såsom ett i Dal. förekommande n. propr. fem. – Namnet ingår i Assgerdebyn, Håbo, Dalsl.
- Asgöter: askaut (ack.) L. 994, Dyb. II, 1, 71; oskautr L. 1441 (B), Sk. Latin, träffas namnet såsom Asgotus DS II, 105 (1291), Asgothus de Bierlandom DS III, 146 (1313); den sistnämde kallas på en vidhängd pergamentslapp Asgøter af Berlandum (se s. 761, Anm. och Rätt.).
- Asi: asi L. 358, 1029; asa (ack.) L. 167 (UFT); osi L. 114 (Dyb.). Hit hör vidare Asi in Kurneem (Upl.) DS III (1316) och Ase in Nyabro, Ög. IV (1333).
- Askil: askil L. 1246 (B), 1563 (enligt Torin); ąskihl L. 1251 (B); askil L. 210, 331, 638, 731, 1442, Sk.[2] — L. 1390 läser Torin askatli, hvilket han fattar som nom. — Namnet ingår i Askelstorp, Stoby, Sk.
