Sida:Språkliga intyg om hednisk gudatro i Sverge (1878).pdf/27

Den här sidan har korrekturlästs


19

Särskild uppmärksamhet förtjänar namnet på de 5 Åsaka-socknarna i Vg. Den äldre formen Asaka[1] fins hos Styffe anförd för Å. i Barne härad från 1407, i Kållands här. från 1404, i Skånings här. från 1452, i Vartofta här. från 1422 och i Väne här. från 1397. Härtill kan ytterligare läggas Asige s. i Hall., hvars namn i Vald. Jordeb. träffas såsom Asaka. — Möjligen kunna dessa namn vara sammansatta med aker och hafva förlorat ett r;[2] i detta fall ha de nog intet att göra med gudanamnet. Häremot talar dock, synes mig, öfverensstämmelsen mellan namnens form, i det alla i äldre tid sakna r; SRP n. 2535 (1390) förekommer vid sidan af Asaka (Skånings här.) äfven Ranakra såsom namn på ett däri beläget hemman. Sammanställes vidare Toraka, ortnamn från en af svenskar förut bebodd del af Estlands kust (Russw. II, 180),[3] synes sammanhang med ordet åska ligga nära att antaga; dessa ställen kunna erhållit namn däraf, att åskan där slagit ned eller, som man förmodligen fordom uttryckte det, “åsen“, Tor, där “åkt ned“. Jfr ock ortnamnet Bisa på Runö samt andra namn på Bisa-, Bis- från samma trakt (Russw. H, 249)[4] Ljuna, Hogstad, Ög. är möjligen att sammanställa med sk. ljuna, blixt.[5]

Liksom as i personnamn ibland uppträder med omljud, kan en omljudd form af detta ord ingå i Aesberghæ DS V (1337), nu Edsberga, Landeryd, Og. Likaså tyckes gen. pl. af as ingå i sockennamnen Aesabro, nu Edsbro, och Aesatunir, nu Estuna, båda i Upl. (de äldre formerna i DS III från 1300-talets början); omljudet kunde från nom. pl. lätt intränga

  1. Att namnet är pl., angifves af uttrycket “I Asakom“, Silfverst. D. I, 385 (1404).
  2. Man kunde då jämföra Asakra DS III (1314), Hels.
  3. Jfr gotl. toraka, dal. toråk, värendska toråket om åskan; se under Tor.
  4. “Schlägt ein Blitz auf die Erde, so heiszt dieser bisa, bisen, oder bisa bylder,“ Russw. II, 248.
  5. Endast medelbart erbjudes analogi af ortnamn innehållande det liugn, som ingår i liugn elder, eller något bland de häraf bildade lygn, lygni, lygna (se Leffler, v-omlj. 78), enär det blixt betydande ordet här står som sammansättningslod. Utom de af Leffler anförda Lygnista, sdm (s. 78 not. 1) och Lyugnæshæreth, sk. (s. 81 not. 2) kan jag nämna Liugnææs DS IV, nu Ljungnäs, sm. k. och Lyghnobæk, Ed. sm. SRP.