Wikisource

Sida:Språkliga intyg om hednisk gudatro i Sverge (1878).pdf/29

Den här sidan har korrekturlästs


21

område. I ty. förekommer det ensamt stående ordet ej i betydelsen gudar. Weigand utgår ock i sin Wörterb. vid förklaringen af hithörande ty. namn från betydelsen råd. Förstem. anser emellertid möjligt, att i namnen betydelsen gudar frambryter. Och Freudenth. utgår vid förklaringen af hithörande sv. namn från betydelsen “numina“. Omöjlig är en sådan åsigt visserligen icke. Säkerligen sträckte sig denna betydelse utom norden. Detta synes framgå af det i Heliand förekommande uttrycket regano-, regan-giskapu, det af försynen bestämda ödet;[1] jfr metodo-giskapu (se Grimm 24). — Äfven den förstärkande betydelse, som röjer sig i fsa. regin- blind, -thiof, ags. regn-heard, -veard m.m., liksom i isl. regin -dómr, þing m. m. synes lättare ha kunnat utveckla sig ur betydelsen gudamakt än ur grundbetydelsen.[2] Flere af hithörande namn äro vidare bildade i likhet med andra, som innehålla afgjordt mytologiska beståndsdelar.

Då således dessa namn åtminstone möjligtvis sammanhänga med religiösa föreställningar, upptager jag dem jag funnit i äldre sv.:

  • Ragna:[3] rakna L. 925 (såsom det synes, moder till raknburk). Detta namn ingår i Ragnotegher, Upl. DS III och Ragnotorp, Sdm. DS IV.
  • Ragnar: raknar L. 601 (Dyb), Dyb. I, 32; ragnar L. 369. I SRP är detta namn rätt vanligt; så Ragnar n. 2001, 2046, 2059; Raghnar n. 2073, 2673. — Om det
  1. ↑ Heyne yttrar i gloss.: In regano-, einer Reminiscenz aus dem Heidentume, scheint ein alter gen. plur. zu liegen, vergl. altnord. regin numina, dii.
  2. ↑ I viss mån jämförliga äro de isl. uttrycken ty- hraustr, -spakr, i Snorraedda härledda af Tyr, sannolikt riktigare af Vigf. förklarade “valiant as a god, godly-wise“.
  3. ↑ Jag har varit tveksam, huruvida jag borde såsom normal form ställa ragn- eller raghn-. Jag har valt det förra skrifsättet emedan åtminstone i VGL gn är det vanliga, för så vidt båda konsonanterna ej först genom böjning kommit bredvid hvarandra (jfr i I brymsignæ, egn, hægna, sægnarþing, samt eljest agnabaka, ognarbot), äfvensom emedan af skrifsättet i handskrifter och diplom från medeltiden framgår, att redan tidigt g åtminstone ganska allmänt i denna ljudförbindelse öfvergått till guttural nasal, som i sv. framför n plägar tecknas g. Jfr Rdq. IV, 334.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Språkliga_intyg_om_hednisk_gudatro_i_Sverge_(1878).pdf/29&oldid=548947”