Den här sidan har korrekturlästs
22
- vanliga latin. Ragnerus hör hit eller till Ragnir, vågar jag ej afgöra.
- Ragnborgh: raknburk L. 925[1] I medeltidshandlingar är detta namn, skrifvet Ragn-, Rang-, Rag-, Ram-borg o. s. v., ganska vanligt.
- Ragnfaster: raknfastr L. 400 (UFT); raknfast (ack.) L. 497 (UFT) (det är samme man, som nämnes L. 496 — rakinfast —, 498, 2009, måhända ock 2010); raknfastir L. 369; ranfastr L. 583 (UFT), väl densamme, hvars namn enligt UFT L. 584 skrifves rakfastr. I medeltidsdiplom förekommer namnet med växlande stafsätt på åtskilliga ställen.
- Ragnfriþer (kvinnon.): rahnfriþr: L. 508, 525 (Dyb);
raknfrir[2] L. 499 (Dyb); rahnfriþ (nom.) L. 916 (Dyb),
(ack.) L. 507; rahnfriþ.. Dyb II, 50.
I diplom är namnet rätt vanligt, t. ex. Ragenfrid[3] DS I 90, Ranfridis I, 393 m. m.
- Ragnhilder: rahniltr L. 526 (UFT), 605 (UFT); rakniltar (gen.) L. 400 (UFT). I diplom förekommer namnet flerestädes, t. ex. Ragnildis DS I, 617, 636 m. m.
- Ragni: rahna (ack.) L. 526 (UFT); rakni på en nyfunnen sten i Ö. Stenby s., Ög., AT; rakna (ack.) L. 904. Hit hör Ragne DS III samt det latin. Rangno V (1341); jfr ock SRP.
- Ragnir: raknir L. 1339[4] Hit hör väl ock Ragni (ack.: R. stabularium) DS I, 473. Jfr Ragnar.
- Ragnmunder: Ragmundus DS V, 645, 688. Möjligen är namnet Ramund uppkommet häraf med samma ljudöfvergång[5] som i kvinnonamnen Ramborgh, Ramfridh, Ramfrö (hos Hyltén-Cavallius II, 286), samt i mansnamnet Ramvald (se SRP III).
- Ragnvalder: rahnvaltr L. 397 (UFT); raknvalt (ack.) L. 436 (UFT) och 437 (samme man?) I medeltidshandlingar är detta namn under olika skrifsätt mycket vanligt.[6]
- ↑ Möjligen hör äfven ramborgar (gen.) hit; jfr Rdq. II, 263.
- ↑ Jfr hulmfrir L. 651.
- ↑ Måhända en tysk form.
- ↑ Enligt Torin har stenen ej, såsom L. läser, þor raknir, utan þir raknir, ett isl. þeir Ragnir.
- ↑ gn : ngn : ng samt slutligen, framför annan labial, m.
- ↑ Hit hör ock formen Ragneld SRP n. 714, såsom synes däraf, att samme mans namn skrifves Rangvald n. 640, Ragwald n. 641.