Anmärkas må, att åtminstone gårdsråna skildras såsom människovänliga varelser, som vårda sig om gårdens bästa och trefnad.
Dis.
I isl. begagnas ordet dís dels om gudinnor (så dís goða bekkjar i Haustlöng om Idun, öndur-dís i Ynglingatal om Skade, Vana-dís i Snorra-edda om Fröja)[1], dels, och vanligast, om andra högre kvinliga väsen; så om valkyrjor (t. ex. Herjans dís, Guðrúnarkr. I, 19; i Krákumál talas om dísir, “er frá Herjans höllu Óðinn hefir sendar“), ofta äfven om ett slags skyddsgudinnor; äfven synes det begagnas om nornorna (jfr Egilson, Cl. Vigf.) I omskrifningar begagnas ordet, på samma sätt som gudinnors namn öfverhufvud[2], om kvinnor i allmänhet; ur detta bruk har man väl ock att förklara de få, hos Egilson anförda, fall, där ordet, äfven utan att stå i omskrifning, begagnas i betydelsen kvinna. Snorra-edda uppger äfven betydelsen syster: heitir ok systir dís, jóðdís. Så kan ordet nog öfversättas, t. ex. i Loga dís Ynglingatal, men i detta o. d. exempel står ordet dock utan tvifvel egentligen på samma sätt som i öfriga omskrifningar, och att ordet i sig har betydelsen syster, behöfde starkare bevis. På den ibland äfven angifna betydelsen prestinna känner jag ej något exempel. Grimms sammanställning af dís med fht. itis, fsa. idis, ags. ides kvinna, förnäm kvinna, synes mig trots likheten mellan isl. dís Skjöldunga och ags. ides Scildinga i Beóvulf[3] högst osäker på grund af ljudförhållanden, dels den i de ty. formerna förekommande förstafvelsen, dels olikheten i vokalens kvantitet (jfr Munch s. 60).
- ↑ Ensamt stående förekommer dock ordet i isl. poesi mig veterligt ej med samma betydelse som ásynja.
- ↑ Jfr Snorra-edda s. 112: kona er ok kend við allar Asynjur eða Valkyrjur eða Nornir eða Dísir.
- ↑ Då de sägner, som ligga till grund för Beóvulfs-kvädet, ju äro nordiska och förmodligen äfven i norden haft bunden form, kan denna likhet bero därpå, att dís på ags. återgifvits med det i ljud nära stående ides.
