hvarför äfven det isl. adv. herjansliga, som synes vara bildadt efter det ty. heriensliken, talar.
I isl. förekommer karl väl ej egentligen som tilln. till Oden, men begagnadt om honom (egentligen i betydelsen åldring; jfr Hárr, gen. Hárs). I den bekanta vers, som i Snorraeddan lägges i Lokes mun, då han såsom Þökk uppfordras att “gráta Baldr or helju“, kallas Balder “karls sonr”, den gamles, Odens son. — Det ligger nu nära att söka en ursprunglig hänsyftning på Oden i namnet karlvagnen eller karlavagnen på en stjärnbild, som den germ. folktron satt i förbindelse med denne gud. Hos nederl. diktare från 15:de århundradet träffar man nämligen uttrycket Woenswaghen, i en del af Tyskland Hackelbergs Gespann (se Mannhardt 132), och på nord. ståndpunkt bör, såsom Bugge påpekat, reið Rögnis i Sigrdrífum. förklaras i öfverensstämmelse härmed. — Hvad det sv. uttrycket angår, kan jag, då jag ej känner det från riktigt gammal tid, ej bestämma dess ursprungliga form. Redan i Gustaf I:s bibel träffas (Job 9, 9) Karlawagnen, hvilket såsom innehållande en gen. pl. ej omedelbart kan syfta på Oden. Härjämte fins dock äfven hos Spegel Karl-wagn, och dial., i Vg., träffas enligt Runa 1843, s. 15 noten rent af karsvagnen. För dessa uttrycks större ursprunglighet synes det da. Karlsvognen tala. — I isl. synes blott det icke sammansatta vagn förekomma[1].
Grimm erinrar 138 f. vid omnämnande af fty. ortn. såsom Wodenesweg o d. om Upl. L. karls vægher om allmänna landsvägen. Här har man dock säkerligen ej att se någon påminnelse om Oden, då uttrycket fullständigt lyder “karls vægher ok konungs“, samt, såsom Schlyter i ordboken visar, i flere juridiska uttryck karl i betydelsen den enskilde ställes i motsats mot konungen.
Däremot torde ett kall = karl (jfr Rdq. H, 30) med syftning på guden ingå i ortn. Kalswi, DS IV (1335), nu Kalfsvik, Österhaninge, och Kalswi, DS V (1345), nu Karlvik, S. Nikolai, båda i Sdm. Åtminstone vet jag ej någon bättre
- ↑ Mot den ofvan gifna förklaringen synes det i Rimbegla förekommande kvenna-vagn om Lilla Björnen strida; dock är det väl ej omöjligt, att detta uttryck uppkommit i följd däraf, att man i karl inlagt en annan betydelse, än det här i sammansättningen älst ägt. På likartadt sätt kan ock den sv. formen karlavagnen ha uppstått.
