Sida:Språkliga intyg om hednisk gudatro i Sverge (1878).pdf/51

Den här sidan har korrekturlästs


43

norra Sverge samt Finl. namnet Tor[1], till och med Helge Tor (i Helge Tors källa, Skatelöf, Sm., om hvilken sägnen gått, att den store Tore gud låtit henne upprinna, Hyltén-Cav. I, 133; jfr ock visan hos Rietz 729), vidare förekommer Toregud (jfr det följande), likaså den bestämda formen Toren (Ihre anför ur Laur. Petri postilla: “Lika som thoren hade slaget them ned“; enligt Säve, gudan. 78 kallas i Vesterdal. åskans herre Tor’en; “Toren går“, Jämtl., Hyltén-Cav.), Torn (Vb.; Gotl. Samma ord är väl det af Ihre i betydelsen åskdunder anförda torn), hvarjämte Hyltén-Cav. från Värend anför Åsatoren, Gobondatoren, från Jämtl. Fader Toren. Dels förekomma i de flesta delar af vårt land omskrifvande benämningar såsom Torgubben[2], Gobonden eller Gobon, Gofar (äfven Guffar), Gogubben, Kornbonden, Åkergubben, de dal. Skaurmann, Skairkalln m. fl., af hvilka flere utmärka guden såsom en regnets och årsväxtens herre; jfr Rietz samt den särdeles fullständiga och intressanta samlingen hos Hyltén-Cav. II, IX. Här må ock nämnas det estsv. bisen, Russvurm II, 248. — Anmärkningsvärda äro uttrycken Kornmoden (Södra Värend; han fattas här som en person, se Hyltén-Cav. I, 230), Kornmoen (Sk.), Gomoen (Sk., Bl.); en ombildning häraf är väl kornmogen i betydelsen kornblixt. Äfven utom Sverge finnas motsvarigheter; i da. fins Korn-mo eller -mod, kornblixt; och för no. anför Aasen, ehuru med frågetecken, Kornmod, m. “matte Lysglimt i Luften (som af Lynild i lang Frastand)“. Kan senare leden stå i något samband med namnet på Tors i Eddorna omtalte son Móði? I detta fall vore jag benägen att föreställa mig saken på följande sätt. Móði hade ursprungligen varit ett tillnamn till Tor, utmärkande honom i hans gudomliga vrede, “ásmóðr“; ur detta uttryck hade sedan, såsom det ofta gått, utvecklat sig föreställningen om en son

  1. Märkligt är uttrycket “Tor i fjell“, som af Holmberg, Nordbon under hednat. s. 578, anföres som ett i folktron lefvande namn på torsdagens herre; häri ligger ett minne af den gamla uppfattningen af molnet som berg.
  2. Rhyzelius yttrar i sin Brontologia Theologico-historica, Stockh. 1721, s. 15 om åskan: “Thetta kalle wi Dunder, Thor- eller Åskio dön, och thet gemena folcket på landsbygden säger tå, at Thorgubben, Gogubben eller ock Korngubben åker eller går.“ — Jfr Russw. II, 101.