Den här sidan har inte korrekturlästs
64
589 är son till þorstin, frustain L. 444 broder till þurstain[1]; Snorre Sturluson omtalar i Olafs s. helga, k. 96, en svensk vid namn Freyviðr daufi, broder till Þorviðr stami), synes det otvifvelaktigt, att man en gång i Sverge förbundit dylika namn med tanken på den nämde guden.
De hithörande sv. personnamnen äro:
- Fröbiorn: freübiurn L. 26 (UFT); fraibiarn L. 352 (UFT). Ffrøbyrnus de Viby DS II, 116 (samme man är väl den Frøbernus, som nämnes U, 394, III, 431), Frøbernus, III, 98. Den sv. formen träffas i SRP, där Fröbjörn i Fleckestum (Vml., år 1369), Fröbiorn i Kiuista (Vml.; 1399) samt Stenbiorn Fröbiorna (näml. son; år 1390) nämnas. – Det åländska ortn. Frebbenby, äldre Fröbönby, Fröbeneby (Hammarland ; Freudenth., Ål. ortn. 55) måste innehålla detta mansn.
- Fröborgh: Frøborg DS III, 100.
- Frödis, se s. 26.
- Fröger: fraikair L. 671 (UFT), 691 (UFT; samme man nämnes såsom fruikir (?) L. 690); dat. fraikiri L. 1049; frikir UFT II, 54. Namnet träffas DS III såsom Frøger s. 90, latin såsom Frøgerus flerestädes, såsom s, 86, 88, 98 m.m. Samma namn är väl det Frödger, Frödgir, latin. Frödgerus, som träffas på några ställen i DS och SRP. Frö– synes här hafva blifvit ombildadt efter analogi af namnen på Ödh-.
- Fröguþer (Frögunn). Kvinnon. früküþr L. 171 tolkar UFT väl med rätta på detta vis.
- Fröhvater: Frøuatus DS V, 440 (1345).
- Frömunder: Frömundus DS III, 101; Frömund i Öjaby Ög., SRP (1367); hit hör väl ock Holmger Frödmundason SRP (1394). Namnet ingår ock i ortn. Frömundaby (1390), nu Främby, Kopparberg, Dal, SRP.
- Fröriker: frürikr L. 547 (enligt UFT II till.); Frøriccus “rusticus par. Holdanes“ (Upl.) DS DI, 100; Frøricus in Arby (Upl.) Hl, 267.
- Frösten: fraustain L. 835, 842; fraustin L. 353 (UFT); freüstin Dyb. Runa 1873 s. 28; friaustin läser
- ↑ Båda stenarne äro från kristen tid, och de där nämda personerna äro väl således ej omedelbart uppkallade efter hedniska gudar; men utan tvifvel ha namnen från hedentid varit brukliga inom slägten.
