Sida:Språkliga intyg om hednisk gudatro i Sverge (1878).pdf/87

79

Loke.

Ehuru Loke ej egentligen tillhör gudarne, må dock på grund af den nära förbindelse hvari han tänktes med dem, i Sverge förekommande spår af hans namn här behandlas^[1].

I folkvisan om Torkarls hammare nämnes, motsvarande Þrymskviðas “Loki Laufeyjar sonr“, Locke Lewe, i en annan handskrift Locke Loye; se Arwidsson. Såsom förut påpekats, är det dock ej afgjordt, huruvida denna visa ursprungligen blifvit till i Sverge.

Ett åkallande af Loke synes älst ha innehållits i en vers, som i Sm. brukat uttalas af barn, under det de kastade i elden en tand, som de fält. Hyltén-Cav. uppger I, 235 formen “Locke, Locke, gif mig en bentand! Här har du en guldtand“; äfven “Locke, Locke, Ran, gif mig en bentand för en guldtand.“ Rietz anför: “Låkka-ramm! ge mej en ben-tann i st. f. en gull-tann.“

↑ Namnet Loke anser jag vara att härleda ur verbet lúka stänga, tillsluta, med betydelsen den tillslutande, innestängande – jfr (hring-) broti af brjóta, (and-) skoti af skjóta m. m. – d. v. s. den som håller regnet innestängdt i molnet. Jag anser nämligen Loke ursprungligen ha varit en den brännande sommarhettans demon, att sammanställa med den indiske Vritra, den som omhöljer, innesluter (nämligen regnet). Den förbindelse hvari Loke onekligen står med elden synes mig utvecklad därur, att han ursprungligast tänkts ha sitt tillhåll i molnet, hvilket, såsom utgångspunkt för blixten, kunde fattas som fyldt med eld (se Geirrödsmyten). Skildringen af Loke i klipphålan “und hveralundi“ af Sigyn skyddad för den ofvan hängda ormens etter, anser jag utbildad ur följande urgamla naturmytiska beståndsdelar: den i molnberget fjättrade molndemonen; det som orm uppfattade regnet (indernas ahi, eljest i den nord. mytologion motsvarad af Midgårdsormen, Lokes son!); samt molnmön i molnberget med sin skål i handen (jfr den i berget instängda, skaldemjödet bevakande Gunnlöd samt de dryck kringbjudande valkyrjorna). – Ett stöd för denna förklaring af Lokes namn finner jag i namnet på hans son “Nari eða Narvi“ (äfven Narfi; Snorraeddan; jfr Bugge, Edda, s. 422), säkerligen en hypostas af Loke själf; detta namn är att, såsom Bugge, Edda, s. 391 förklarar -nari i aldr-nari, i sammanhang med ags. nearwian tolka den hopklämmande (innestängande). Namnet på en annan son till Loke, Vale, synes mig vara att sammanställa med ind. Vala, ett annat namn på Vritra. – Skälen för denna uppfattning af Lokes väsen hoppas jag för öfrigt snart få på annat ställe utförligare framställa.

[1] Namnet Loke anser jag vara att härleda ur verbet lúka stänga, tillsluta, med betydelsen den tillslutande, innestängande – jfr (hring-) broti af brjóta, (and-) skoti af skjóta m. m. – d. v. s. den som håller regnet innestängdt i molnet. Jag anser nämligen Loke ursprungligen ha varit en den brännande sommarhettans demon, att sammanställa med den indiske Vritra, den som omhöljer, innesluter (nämligen regnet). Den förbindelse hvari Loke onekligen står med elden synes mig utvecklad därur, att han ursprungligast tänkts ha sitt tillhåll i molnet, hvilket, såsom utgångspunkt för blixten, kunde fattas som fyldt med eld (se Geirrödsmyten). Skildringen af Loke i klipphålan “und hveralundi“ af Sigyn skyddad för den ofvan hängda ormens etter, anser jag utbildad ur följande urgamla naturmytiska beståndsdelar: den i molnberget fjättrade molndemonen; det som orm uppfattade regnet (indernas ahi, eljest i den nord. mytologion motsvarad af Midgårdsormen, Lokes son!); samt molnmön i molnberget med sin skål i handen (jfr den i berget instängda, skaldemjödet bevakande Gunnlöd samt de dryck kringbjudande valkyrjorna). – Ett stöd för denna förklaring af Lokes namn finner jag i namnet på hans son “Nari eða Narvi“ (äfven Narfi; Snorraeddan; jfr Bugge, Edda, s. 422), säkerligen en hypostas af Loke själf; detta namn är att, såsom Bugge, Edda, s. 391 förklarar -nari i aldr-nari, i sammanhang med ags. nearwian tolka den hopklämmande (innestängande). Namnet på en annan son till Loke, Vale, synes mig vara att sammanställa med ind. Vala, ett annat namn på Vritra. – Skälen för denna uppfattning af Lokes väsen hoppas jag för öfrigt snart få på annat ställe utförligare framställa.

[1]