N:o 1.
Stockholms Posten.
Torsdagen d. 2 Januarii 1783.
Foglarnes Witterhets Academi.
Fabel, om någon ting är Fabel.
När en Gesäll skal Mästerbrefwet winna,
Det ware sig en Skräddare,
En Snickare,
En Bagare,
En Swarfware,
Kort sagt, hwad hälst för Handtwerks Idkare;
Så måste först en pröfning ske,
Om han förtjent til sådan heder hinna:
Han måste då et stycke arbet ge
At dömmas — Utaf hwem? — Af sina Mästare.
Men skulle nu en Skräddare,
En Snickare,
En Bagare,
En Swarfware
Uti sin enfald häraf sluta,
At likaså det måste sig bete,
När en Poet får Skaldepriset njuta;
Så skal min Läsare få se
Af följande besynnerliga saga,
Hur fasligt sig en Skräddare,
En Snickare,
En Bagare,
En Swarfware
I wittra saker kan bedraga.
En stor och mägtig Örn i gamla werldens dar
För Indiens Foglar Konung war:
(I parenthes tör någon undra,
Hwi så bland Foglar, flere hundra,
Man altid Örnen just til Konung upsatt har:
Har han så mycken dygd? Har han så uplyst snille?
Är då hans själ så ädel och så stor? —
Nej... men han har de längsta klor.)
