Den här sidan har korrekturlästs
76
MULLVADS-SYRSAN.

idislande djuren. Ehuru denna tanka, jemförd med ordets egentliga bemärkelse, stundom sedermera blifvit förlöjligad, hafva likväl fortsatta rön, så väl på en annan af samma slägte, som på flera insekter af olika flockar, bekräftat verkligheten af ett dylik slags förrättning hos dem[1].

Om något ovanligt företer sig vid parningen af detta Insekt-slag, har hittils icke blifvit anmärkt. Den sker emedlertid före inträdet af sommaren, och genast under bördiga tillståndet tillreder honan det näste som skall bevara hennes afföda. Hon gräfver då en håla af 2 tums längd i jorden, en tver hand djupt under ytan, på det sättet, att från öppningen, som tjenar till in- och utgång, löper en kanal, först lodrätt ned och sedan horisontelt till sjelfva boet, hvilket befinnes ganska slätt och jemt innantill. Här aflägger den eggstinna modern under flera dagars tid efter hand sin börda af nära 300 egg; och som hon merendels finnes i boet, har man inbillat sig att hon likt fåglarne utkläckte eggen, eller åtminstone, som Gœdart påstår, vakar öfver dem. Det sista är visst icke orimligt; men att hon tillskapar nästet af en rörlig jordklimp, den hon efter eget tycke och luftens beskaffenhet kan upplyfta och nedsänka, är utan verklig grund. Deremot är säkert, att hennes lifstid inom få veckor efter eggens läggande nalkas sitt slut. Skulle ett djur med så förtärande anlag som MullvadsSyrsan, vinna en högre ålder, blefve vådan så mycket större, som dess förmåga att föröka sig är ganska betydlig.

Men hon inskränker icke sin åverkan endast inom den vidsträcktare odlade marken; trädgårdarne blifva stundom äfven hemsökte, der så väl under som ofvan jord vexande grönsaker af henne beskattas. I Italien har man funnit, att hon i synnerhet ger frukten af Gurkslägtet företrädet[2].

  1. Födan går väl icke tillbaks till munnen som hos de verkligen Idislande, men den undergår en vidare beredning i den första, mångfållade magen, som är oftast försedd innantill med fina länder eller skifvor. Man har t. ex. räknat hos Acheta campestris 180 4:spetsiga tänder, och hos Curculio Lapathi 4S0 par, hvilka sättas i rörelse af icke mindre än 13,500 muskler. Dr. Ramdohr har i Berlinska Nat. Forsk. Sällsk. Magasin, 1807, 2:dra qvart, beskrifvit denna besynnerliga mage på en Carabus.
  2. Landtfolket kallar henne derföre på somliga ställen Zuccara af Zuccas, hvarmed gurkor och meloner benämnas, och deraf Aldrovand tog anledning till namnet vermis Cucurbitinus.