Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 1.djvu/222

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
120
Tredje Afdelningen.

2:o Att då emedlertid nu, af samma ljud, dessa tvåfalldiga tecken verkeligen finnas, och ej kunna ur språket bortläggas, måste de nödvändigt, antingen brukas ömsevis, efter slump och godtycke, eller genom någon regel åtskiljas för bruket.

3:o Att denna regel icke kan beqvämligen blifva ordens härledning, emedan den vore otjenlig dertill redan genom sin mångfalldighet, och blir det efter hand ännu mera genom den förgätenhet, hvari de flesta ordens stamgrunder sluteligen måste förlora sig.

4:o Att då, i sådan händelse, ingen annan regel för stafningen återstår, än endast ljudens mekaniska bokstafverings lagar, så måste ock dessa en gång blifva de enda sanna och beständiga rättskrifningsgrunder, och således äfven den rätta regeln för bruket af de likljudande tecknen sökas i dem endast.

5:o Att dessa ljudens mekaniska bokstafverings lagar kunna innefattas i följande tvenne hufvudgrunder: 1:o Allt ljud måste med visst tecken i skrift uttryckas. 2:o Der tecknen händelsevis äro två för ett ljud, måste hvardera tecknet tillhöra åtminstone någon viss modifikation af samma ljud; hvilka nu dessa modifikationer helst må vara.