Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/246

Den här sidan har korrekturlästs
— 242 —

politik, men glömmande sitt eget utblottade tillstånd, understödjer Ludviks planer. Talrika fiender, som genast väpnat sig till vår undergång, fordra ett ihärdigt motstånd: och motståndet kräfver högst kännbara uppoffringar, dem några knappa penningebiträden föga ersätta. Emedlertid äro nästan alla våra Tyska besittningar förlorade, dels till Kurfursten af Brandenburg, dels till Konungen af Danmark. Den sednare har tillika hotat våra ej längesedan förvärfvade södra provinser, och endast af vår unge Konungs tapperhet sett sig hejdad i deras återinkräktande. Till sjös är fiendernes framgång fullkomlig; och kring skären af Östersjön vaggas de spridda öfverlefvorna af våra kostsamt utrustade, men illa anförda flottor, dem Holländske och Danske sjöhjältar i förbund med vidriga elementer, gjort till rof för förstörelsen.

Skulle, under så föga gynnande utsigter, Sverige vinna fridens välgerning utan förminskning i rättigheter, borde mer än vanlig skicklighet förutsättas hos den, som derom underhandlar. Väl har den Franske Konungens krigskonst, jemte en Turennes, en Condés och en Luxembourgs segrar, åt hans härar i allmänhet beredt öfvervigten: bland hans fiender är Spanien genom en kraftlös regering och inre misshälligheter försvagadt: Kejsarens motstånd förlamadt genom turkiska hordernas anfall på hans östra arfländer: men skall denna Ludviks framgång äfven komma hans mindre lyckliga bundsförvandt till