för detta omdöme igenfinnes i den här förut gjorda framställning. Utan att prisa dagens vishet, eller skänka odelad hyllning åt dess egenskaper, bör man med friska ögon skåda dess verkliga förtjenster, under det man uppställer det närvarande till mönstring med det förflutna. Dock må ingen slumra på tanken om ovanskligheten af sitt vunna goda, och tro skönhetens eviga springkälla tömd med den dryck, han sjelf njutit. Naturen känner ej en punkt, der dess verksamhet stannar; konsten, städse sökande, att i vexlande former afbilda naturens lif, framgår till målet, utan att nånsin ha utmätt idéernas rymder, men glad i hvarje ögonblick, då hon funnit hvad hon sökte, — denna skyldskap med en högre ordning, hvarmedelst hon nedflyttar på jorden en del af himmelen, och kastar en morgonglans af ett klarare ljus öfver sinneverldens bleka föremål.
Efter läsningen framfördes Författaren till Direktören,
som vid prismedaljens öfverlemnande till honom yttrade:
Ni har banat Eder en egen väg till ära, derigenom att Ni tecknat den väg, som alla tiders högsta snillen hafva gått till minnets odödlighet. Den jemförelse, Ni anställt mellan olika åldrars och länders Vitterhet, ådagalägger en ovanlig sakkännedom, ett skärpt omdöme, en lika yppig som liflig framställningsförmåga, och sprider ett
